LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL BOATOR AXTONIO. ) Lä Min vilj :, säger du! — vid min säl har du ej nu tänkt dig en mäktig drifkraft. : Min vilja är som en utnött nyckel som ej-längre tar upp låset. Bed en man, stungen af en cobra capella, vara rask; han har hvarken makt eller lust dertill; om du nypte honom med glödande tänger, skulle han ändå ej röra sig. All kraft han har qvar består i elt ursinnigt begär att få vara i fred. gå är det också med mig. Jag är stungen af en orm, hvars namn är Tedium vite. sOm du visste hvad det vill sägaatt varaledsen vid lityet4, fortfor Paolo; om jag blott kunde beskrifva denna känsla för dig! På vår resa hit foro vi igenom en lång tunnel. Det var, om jag mins rätt, någonstädes mellan Lyon och Paris. Mitt minne af denna resa är osäkert och svagt; jag var orolig till kropp och själ, och mina känslor voro otvifvelaktigt sjukligt häftiga. Emellertid erinrar jag mig denna tunnel ganska väl och det intryck jag erfor, då vi från klart dagsljus förflyttades till det djupaste mörker och då mitt öra träffades af det skarpa afgrundslika ljudet af hvisselpipan, hvari det föreföll mig som om tusentals jemmerskrik hade samlat sig, och hvilket, då vi med ursinnig fart ilade framåt, tycktes locka ossned i förderfvet. Derpå upphörde all känsla af att vi rörde oss framåt, och jag tyckte det var som om vi sväfvade i rymden öfver en omätlig afgrund. O! hvilken fasa denna stund hade. Den var större än jag tyckte mig kunna uthärda, och jag var färdig att kasta mig ut genom vagnsfönstret. Nåväl, hvad enna tunnel då var, det har nu hela lifvet blifvit för mig — jag kan ej uthärda det. Jag längtar att komma derilrån. ) Se A.B, nr 150—154. 155, 157—159, 162, -163—184, 186, 187, 194—200, 202—208 och