och så öfverseende med mina underliga initali, att jag vågar framställa den. Jag beslöt att uppfylla hans bön och då jag visade min tant brefvet, sade jag henne att jag ej ämnade resa på balen. Tantblel uppretad både öfver brefvet och emot mig: brefvet var orimligt, löjligt, askyvärdt; mitt beslut att handla i öfverensstämmelse dermed var en omöjligbet, och hon sade mig mångfaldiga skäl hvarföre det så var. Slutet blef, att-jag skref ett s.ar, hvari jag sade honom utt så gerna jag önskade uppfylla äfven hans minsta infall, så hade mir antförklarat att d.nra gång något sådant ke kunde: låta sig göra, utan att handla i astrid emot atla logar för ett bildadt umgänageslif.:-Baen gals ute vid miitärkaserner och dåsvvi närmade oss porten, såg jer riPhornton stå derstädes; han ;bockade sir djupt, men gjorde intet försök att närma sir oss. Jag tror att;hon äfven en stund va ninned ;balrummet, men jag såg honom icke. I veten det öfriga. Följande afton emot tog jag ett-bref af honom, däteradt Londo: — det bref, hyrri han löste mig från mi: förbindelse till honom; han gjorde detta. sade han, icke i vrede, men i den fullul sorgliga öfvertygelsen, att. han med alla ei ina egenheter ej skulle vara:i stånd att gör: mig lycklig: Var straffet i missförhålland: ull förseelsen? Fremlingar skola anse de: ;8å, men jag som hade,haft ett är, för at dära känna egenheterna i hans lynne ec! -.karakter, och som hade avtagit honom ti! min trolofvade med de fel och förtjenste: an egde — ack, nej! jag kundeicke tänk: å. Fjällen föllo från mina ögon och ju; ansåg genast hela vidden af. mitt fel-san: shvilket ädelt bjerta jag hade stött ifrån m4. iDetta bref var begynnels.n till en ny tid: räkning I mitt lif, och utan öfverdrift kan