fortfor han, ehuru nu egentligen vänd åt Lavinia: Ett värf värdigt en gvinna — ja, sådant som blott ett. qvinligt hjertas obegränsade hängifvenhet kan utföra. Och sedan — hvilket mål! tillade läkaren, hvats drag strålade af hänförelse; att uppkalla harmoni ur kaos, att lösa ett ädelt sinne från de grymmaste af alla fjettrar, att liksom på nytt föda en menniska till Guds atbild. I sanning, det är nästan gudomligt att ega denna makt! Ni talar härom med en persons känsla, som har sett och sjelf lyckats vinna ett sådant resultat, sade Lavinia, som kände sig hänförd genom hans ord. N Lofvad vare Gud, jag kan säga att jag jort det, sade doktorn med rörelse; men ack!4 tillade han, och röst och drag fingo; hastigt ett uttryck af sorgset bekymmer, emot några lyckade kurer huru många felslagna förhoppningar — ack! huru många. Doktor, utropade miss Clara; tillåter! ni mig att återkomma i morgon? Visserligen; m d största nöje. Jag har ännu en bön attgöra er. Skulle jag kunna få — ty jag tror att detla vor bäst — skulle jag kunna få se mr Thornton, utan att sjelf vara sedd af honom? Ack ja?, bad Lavinia; Com ni kan, så låt oss få se vår vän. Det kan lätt låta sig göra, ifall han är i sin trädgård, hvilket troligtvis är hä senX, svarade doktorn; han vände Lavinia och tillade: Har äfven ni något skäl att önska er ej vara sedd af houow 74 Nej, ihtetX, sade Lavinia; jag skuile gerna vilja träffa honom. Det är bra; emellertid blir det bäst alt jag på förhand -bereder honom på ert be sök. Hvad namn skall jag säga honom?