tusen Evviva. Under allmän entusiasm och öfverhöljdt af blommor anlände tåget slutligen till palatset Angri, hvilket stadens mumcipio, ledt af en vacker tanke som he: I drar det, låtit pryda på det smakfullaste. I midten syntes Garibaldis bild, omgifven al :Jantika och moderna krigsemblemer. Detta Tpalats hade den äran att herbergera diktatorn under hans vistelse i Neapel. Under upprepade lefverop defilerade tåget förbi denna ett historiskt monument blifna bygnad, framför hvilken hvar och en med vördnad blottade sitt hufvud. Uti. Albergo dItalia var en festlig måltid Jarrangerad för invaliderna och sednare på qvällen ledsagades de under nya glädjerop till hamnen, hvarest de embarkerade på en ångbåt som återförde dem till Sorrentos Jag förbigår festen i Casino, hvartik en stor del af piemontesiska officerskåren var inbjuden, äfvenså I Associazione Giovenile (Ungdomsföreningen) i f. d. adelsskolans lokal, samt uppehåller mig litet vid arbetareföreningarnes demonstration. Klockan 3 eftermiddagen samlades de särskilda andtverkskorporationerna i Villa Reale. Efter afsjungandet af en ny hymn åt Garibaldi af maöstro Mercadante satte sig den ofantliga kortågen i rörelse. En massa lazaronpojkar, verkliga sansculotter, utrustade: med orangeoch lagerqvistar, hvarmed de viftade un der tus.nde putslustiga upptåg, gaf sin glädje tillkänna och galopperade som en lätt kavalleritrupp framlör tåget. Derefter kom den ormens legionen, d. v. . enannan lazarontrupp med pappersfanor, hvarpå man läste: A Roma. De uppstämde oupphörligen sina glada sånger, i hvilka Pio IX och Franceschello (lilla Frans d. v. s. exmajestätet Bombino) rikligen tingo betala violerna; slutande hvarje vers med sitt härskri till Rom, till Rom! Nationalgardet utan vapen, men i paraduniform med tvenne musikkårer, öppnade den egentiiga kortegen. Hvarje association följde i slutna leder sin fana; vid hvarje steg tillväxte detta ofantliga tåg. Neapels hela folkmängd befann sig på dess väg. I närheten af palatset Angri slöt sig en kår af alla här vistande Garibaldianer till arbetarnes kortege; man helsade hvarandra med den allmänna lösen: Viva Garibaldi! Förenade fortsatte de sedan sin promenad till det nämnda palatset, dagens pilgrimsort. Efter ett tal af munken Pantaleo (Garibaldis första fältpredikant) defilerade de liksom invaliderna framför palatset. Då kortågen nedsteg till Toledogatan hade natten redan inbrutit. Som genom ett trollslag illuminerades på e:; gång alla hus;.de vanliga lautärnorna, förvandlade till gastransparenter med Garibaldis och Victor Emanu.ls namncehiffer; det var en magisk syn, öfverallt fyrverkerier, bengaliska eldar, praktfulla illuminationer, musik och sång. Neaper glödande folk i höjden af hänryckning nelsade med jubel hvarje erinran om Victor Emanuel och sin befriare. Villa Reale strålade som ett föslott. I San Carlo var stort galaspektakel med briljant i!lumination. Cialdini helsades vid sitt inträde med vivat. Denna lysande fest var med ett ord en eklatant vederläggning af de ondskefulla insinuationerna från den ialienska frihetens fiender. Neapel var i dag lika italienskt sinnadt som ÖN 7 Sept. 1860, då det helsade sin befriare, och den 21 Oktober, då det enhälligt valde Victor Emanuel: till konung. Neapelhar talat — måtte äfven Europa lika opartiskt döma! Förunderligt! På en dag, då mer än 400,000 menniskor böljade på Neapels gator, hörde man ej ett rop, som ej var för Italien; icke en enda stöld, ej ett gräl störde högtidens lugn. Lefve Garibaldi, lefve Italien, lefve vår konung Victor Emanuel — se der de enda vrd, som hördes ujprepade af tusende sinom tusende röster! N Är det möjligt att se ett dylikt lugn midt ui så mycken glädje, en sådan ordning midt under en dylik entusiasm, och sedan säga att Neapels folk ö.skar tillbaka en slägt, hvars blotta namn väcker leda och afsky: Nej, tusen gånger nej! Den 7 Sept. 1861 har beredt ett ohjelpligt nederlag i dessa proövinser åt Sanfedisternas sak. Den 8 Sept. Gårdagens fest fortfar ännu idag. Idag, årsdagen af bataljen vid Velletri, höll general Cialdini en stor revy med nationalgardet och de i staden förlagda trupper. Han helsades som vanligt med entusiasm. I dag är det äfven den beryktade madonnans af Piedigrotta fest. Ett åsyna vi!tne berättar mig följande anekdot. I går qväll sid fyrverkeriets aft. brännande på Largo del Castello stodo 4 prester, isolerade, tystlåtna och mörka ihågen, i midten af folkjubet. -Plötsligen vänder sig en af dessa svarta skepnader till det församlade folket och utropade: Ja, jubla, jubla, folk! ifrån denna stund är också jag omvänd. Denne Garibaldi, som I jubileren öfver måste vara mer än ex menniska då han kan ingifva en sådan kärlek. Vox populi, vox Dei. Viva Goaiboldtt Carl. BT RY ORT OT