STOCKHOLM don 20 Sept, Ett ganska eget öde hvil.r öfver de förenade rikenas diplomatiska representation i utlandet. När en kritisk period inträffar, när på en tid.och en ort de förenade rikenas och deras medborgares intressen företrädesvis behöfva bevakas och värnas, då är Sverges och Norges representant — ieke att finna på sin post. Hvem minnes icke eneral Nordin ryktbara turer till Italien, vilka midt under den orientaliska krisen lemnade sändebudsposten i Petersburg obesatt, andra dylika exempel att förtiga. Och i närvarande ögonblick då sedan månader tillbaka allt är upplösning och oreda uti ett land, som hör till dem, med hvilka de förenade rikena ha sina förnämsta affärsförbindelser, i hvilkas farvatten de svenska och norska kofferdiflaggorna äro rikt representerade och der antalet af landsmän, som kunna behöfva det stöd som ett sändebud är i tillfälle att lemna, är större än på något annat ställe, — i detta ögonblick erfara vi, att Sverges och Norges ministerresident i detta land just anträder afresan till sin aflägsna post, sedan densanima länge och väl varit obesatt. : Det bör sannerligen icke förundra någon, att hos de folkvalda stånden vid riksdaarne ger sig tillkänna en ringa benägenhet för tredje hufvudtitelns anslag, när man oupphörligen ser de tillfällen, då landet skulle kunna vänta något gagn at sina uppoffringar, på detta sått förspillas och hela den diplomatiska representationen i utlandet sälunda göras snart sagdt endast till agnlös statslyx. yvärr är dessutom det system som följes vid de diplomatiska posternas besättande och vid uppammandet af kandidater till desamma sådant, att man har starka anledningar betvifla, att landet skulle ha synnerhgt gagn och särdeles heder af åtskilliga sina representanter i utlandet äfven om de befunne sig på sin post i de ögonblick, då de der behöfdes. Ett välklingande namn och någon förmåga att pladdra franska i en salong äro de reqvisita på hvilka man nästan uteslutande tyckes fästa afseende, då fråga är om anställning i vårt utrikeskabinett: Och detta system, länge fullföljdt, har ledt derhän, att de vigtigaste diplomatiska poster i detta ö onblick beklädus at personer, hvilkas förmåga att i ett viatigt ögonblick bevaha de förenade rikenas anseende och fördel man på goda grunder måste högeligen betvifla. Hvilka platser kunna exemelvis vara vigtigare för oss än Paris och Berlin. Men på första stället representeras landet af en man, mera utlänning än svensk, och hvars kännedom om svenska förhållanden svårligen kan annat än reducera sig till det tarfligaste minimum. Och det svensknorska sändebudet på sistnämnde plats är kändt hufvudsakligen, om icke uteslutande, för sin kompletta obetydlighet. Och hvad den nyutnämnde ministerresidenten i Washington angår, så har man större anledning att önska än att hoppas att han skall finnas kompetent att i ett ögonblick sådant som det närvarande kunna fylla den post, till hvilken han sent omsider gilvit sig å väg. Det betänkliga i detta system börjar nu ånyo ådraga sig förtjent uppmärksamhet och detta just med anledning af det sätt, hvarpå de förenade rikena v:rit representerade eller rättare icke representerade i Förenta Staterna under den närvarande vigtiga tidpunkten. Göteborgs Handelsoch Sjötartslidning, t; ex. — en tidning, hvilken eljest som bekant är en varm anhängare af ministeren — yttrar sig med anledning derat sålunda: Då det genast väckte vår förundran att förnimma dessa uppgifter rörande generalkonsul Habicht, hvilken hitintills varit helt annorlunda känd, hafva vi erhållit en särskild anledning att draga Dagligt Allehandaförfattarens ord i tvifvelsmål, eller ock antaga att den erfarenhet, hvaraf han talar, berott på något missförstånd. Här vistas just nu i staden en nyligen från Newyork återkommen landsman, som under en två å treårig vistelse i Amerika gjort konsul Habichts närmare bekantskap och som på grund af denna erfurevhet tror sig kunna bättre bedöma. hr H:s upptörande niot svenskarne. Det omdöme han härefter bildat sig, hvilket han varit angelägen att få framställa gentemot Dagligt Allehundas brefskrifvares påståenden, är utt generalkonsul Habicht med största nit iakttager de åligganden, som höra till hans befattning. Åtvjutande i Newyork ett betydligt anseende för sin redbara karakter och solida affärsverksamhet, söker br H. på allt sätt befrämja Sverges och Norges intressen och emottager med största välvilja alla hyggliga resande från de nordiska länderna. Vår sagesman har anfört exempel på huru denna välvilja mer än en gång vållat hr H. både obehag och förluster, då föremålen för hans deltagande befunnits hafva varit ovär diga subjekter. När nu Dagligt Allehandas brefskritvare, hvilken vår sagesman tror sig känna efter en flyktig bekantskap i Newyork, varit försedd med de bästa rekommendationer, så synes det antagligt att den ouppmärksamhet, hvaröfver han klagat och hvilken synes hafva föranledt honom att tala äfven för andra, varit beroende af något EDKSRETN Z STEERS SE ANRTIN EE TENFPRETEAEER