inskränkt skala, att den praktiska under visningen är och blir, trots alla bemödanden :å den skicklige lärarens sida, otillräcklig. Jordbrukntsegna produkter räcka ej till för skolpersonalens föda, och nyodlingar kunna -ej verkställas der, om icke på den uslaste jord, som för ingen del återgäldar arbetet. Jag vann här ökad bekräftelse på den ofta förut framhållna åsigten om olämpligheten — lindrigast sagdt — af sådana landtbruksskolor, som: äro ambulatoriska, d: v. 8. som förläggas på egendomar blott för vissa år. arrenderade, och som således ofta äro underkastade flyttning. På dylika egendomar kan derför, af lätt insedda skäl, icke sådana jordbruksarbeten företagas, hvilka äro mest undervisande för lärlingarna, men tillika kostsamma, och blott successive återgälda det -derpå nedlagda . kapitalet. Bolaget kan ej, och jordegaren vill ej tillskjuta det, och följaktligen bli alla dylika arbeten ogjorda. — En så ordnad eller, rättare sagdt, illa ordnad skolauppfyller ingalunda sin bestämmelse. I alla händelser är det en felaktig åtgärd, då, såsom fallet är vid Hammar, jordegaren äfven är satt till inspektor för skolan; hans intressen i den förra egenskapen stå helt och hållet i strid med hans åligganden i den sednare befattningen och följden deraf måste blifva konflikter mellan honom och skolföreståndaren. Det är derföre högeligen af behofvet påkalladt att en reorganisation i hela: landtbruks-skolväsendet måtte företagas, såvida dessa läroanstalter skola blifva ändamålsenliga. Såsom ett oatvisligt vilkor dervid måste ställas, att i det län der en sådan skola skall inrättas, bör en fullt passande egendom förvärfoas med verklig eganderätt af den institution som vill komma i åtnjutande af anslag för skolans upprätthållande. Anses en sådan skola för ett län behöflig, så bör ock länets jordegare visa sin benägenhet för sjelfva saken, genom att å sin sida göra uppoffringar och ej, som nu är fallet, blott fordra sådana å statens sida. I förstnämde fall har Jemtlands län vidtait en åtgärd, som högeligen bör lofordas. ervarande jordegare, utan undantag, hafva till lokal för sin landtbruksskola inköpt en större egendom, gått i författning om nybyggnader och inventariers anskaffande der, och medel till detta kostsamma företag erhållas genom årlig uttaxering på samtliga jordegarne i länet. Ingen enda sådan har satt sig deremöt. En så god allmänanda är dock lika sällspord som berömvärd! Ju längre upp man kommer, desto talrikare blifva de sågverk som drifvas med strömdrag, hvilka bana sig väg ned till elfven. Flera dylika sågverk egas äfven af allmogen. : En af glanspunkterna vid Ångermanelfven är Holms säteri, det enda af nämnde natur i hela Ångermanland och tillika dess största jordegendom, 12 mantal. Belägenheten, med en vidsträckt utsigt öfver elfvens både öfra och nedra lopp, är i hög grad imponerande. Jordmånen i de stora åkerfälten är af god beskaffenhet, och man anar icke, då j man ser den yppiga vegetationen der, att man vistas så högt upp i höga norden. Holm har gamla anor. . En mängd ättepj eg finnas der invid stranden, och allt antyder att trakten ganska tidigt varit bebygd, att väldiga strider der utkämvats. På 1500talet beboddes det af underlagmannen Edvard Hindriksson och sedan af flera dess efterträdare. På 1600-talei förordnades dåvarande kongl. rådet, sedan rikskansleren! Axel Oxenstjerna till förste lagman öfver j all Nordlanden?. Från 1645 till 1656 var Holm ortens landshöfdingeresidens. Sedan öfvergick det till Sparre-slägten, under hvars tid dess natur af krono förvandlades till frälse genom utbyte mot vissa gårdar på Öland. Derefter kom det i en brukspatron Pollacks ego, sedan i dess måg Clasons och 1766 i Nordenfalkska familjens, tills det för några år sedan jemte Björkå bruk öfvergick till brukspatronerna Rinman och Scheele, som nuj äro i full verksamhet med ett sätta denna betydliga possession — omfattande en areal af 1 tunland åker och äng sant 25000 tunland skog — i ett förträffligt skick. Dessa egendomar hafva ofantliga odlingslägenheter, stora skogstrakter och riklig tillgång på arbeten och äro i sistnämnde hänseende mera oberoende än andra mindre gårdar i hela trakten. På något afstånd från elfven synes ettinom Thorsåkers socken eläget högt berg, Hexberget, sorgligt ryktbart emedan ett stort antal Sförhexade varelser ex officio och högtidligt der blifvit brända under Carl XI:s tid. Det är ganska märkligt att trolldomsväsendet i Norrland plötsligen tog fart då två16 års gamla ynglingar från Nordingrå pastorat började på lekstugor och ibland barn att predika, hvaraf snart underliga syner och Senglahamnart uppkommo, som derefter hastigt spridde sig öfver hela landet och så bemäktigade sig både unga och gamla, att de voro fast öfvertygade om att de blifvit förhexade och företogo blåkullafärder. Inför den kungliga kommissionen, som åren 1674—75 nedsattes för att ransaka öfver trolldomsväsendet i Norrland, blef ettstort antal personer, mest gamla qvinnor och små barn anklagade. Endast inom Thorsåkers pastorat blefvo 71 personer dömda till döden, hvaraf till att börja med 9 aflifvades den 28 Mars 1675 och de öfriga den 1 Juli, hvilka samtlige halshöggos och å bål brändes, dervid borgmästaren Lund från Hernösand förde exekutionen, emedan ortens befallningsman, Klefberg, på SRS ENN ON TS RR SE ke RR RA