, lingsbar sin skyldighet att sörja för dem, som genom sänkningen beröfvades sin näring af fi ske, så skulle jordbruket då, om icke förr, kan: ske lära känna fiskets vigt. De intressen, som vid sänkningsfrågans bedömande egentligen kommit i åtanka, hafva nu blifvit vidrörda så kort ämnets omfattning tilllåtit; men äfven andra förtjena att komma ibetraktande. .. Kapten Grill har nämnt, att fråga om sjön Öljarens förening med Hjelmaren varit å böne och snart torde återkomma; och då en sådan kanalförbindelse skulle genom sänkningen försvåras, bör väl icke den frågan lemnz?s utan all uppmärksamhet. Tyngre i vågskålen väger Mälarens strandegares af sänkningen beroende rätt. Den 8 i k. förordningen den 20 Januari 182, som af sökanderna åberopas, föreskrifver att vid vattenafl:dningar noga bör tillses att jord eller verk, som nedan ligger, icke genom öfversvämning lider skada; men ändock synas Mälarens stränder icke hafva fått komma i åtanka. Det måste stå utom allt tvifvel att en så högst betydlig vattenmassa, som genom Hjelmarens sänkning komme att at Mälaren upptagas, skulle gifva strandegarne mycket ökade skäl till klagan, som redan nu föres öfver lidanden af vattenöfversvämning, och sökande strandegarne vid Hjelmaren borde vara de främste att behjerta en sådan klagan. Också kan väl icke frågan om Hjelmarens sänkning komma till afgörande med mindre strandegarne vid Mälaren blifva deri hörde. Af största vigt är dock den i major Sundmarks betänkande flyktigt vidrörda frågan om Hjelmare kanals fortsättning till Wenern. Redan för mer än tjugo år tillbaka har dåvarande chefen för mellersta kanaldistriktet öfverstelöjtnanten J. Edström efter officielt uppdrag utarbetat ett förslag till kanalkommunikationer inom och mellan landskapen Wermland, Nerike, Södermanland, Westmanland och Dalarne. I detta kanalsystem, som omfattar rikets förnämsta bergslagsorter, hvarest mängden af tunga råvaror starkast låter känna behofvet af vattenkommunikationer, som tillika kunna sätta dessa orter i förening med landets mera sädesproducerande delar, ingår Svea kanal såsom den betydligaste och vigtigaste stamleden. Denna kanal, påtänkt redan under konung Carl XI:s regering, afser att från Westerhafvet genom Wener, Hjelmaren, Hjelmare-kanal, Mälaren, Strömsholms kanal samt Barkens, Siljans och Gråda kanaler ända till sjön Siljan i Österdalarne bilda en sammanhängande vattenkommunikation, den största och för hela landet vigtigaste. Fleråriga noggranna undersökningar, till betydlig del bekostade af en medlem af Örebro samhälle, hafva visat att denna vattenkommunikation kan beredas utan öfverdrifna kostnader, och rikets ständer hafva, fastän de icke beviljat medel till kanalbyggnaden, likväl år 1840 förklarat saken vara af stort nationelt intresse. Företagets vigt blir, i den mån jernvägsförbindelser uppstå, snarare ökad än minskad, särdeles för landets modernäringar, jordoch bergsbruken, helst vattenoch jernvägskommunikationer ömsesidigt understödja hvarandra i det att jernvägarne betjena den lilla och vattenkommunikationerna den stora trafiken. Detta stora nationalföretag skulle genom sänkning af Hjelmaren omöjliggöras för all framtid. Ätt för befrämjande af ett förment enskildt intresse uppoffra ett så stort och allmänt kan icke vara välbetänkt, och dubbelt obetänkt skulle en sådan uppoffring förekomma, om, såsom det af fullt sakkunnige mäns yttranden vill synas, det lilla intresset skulle kunna, annorledes än genom sänkning, med mindre kostnad och större nytta vinna allt hvad det föregifver sig afse, och det utan olägenhet för sjöfarten och utan ingrepp i det allmännas i hela statens rätt och bästa. .. Stormägtigste allernådigste konung! Örebro stad har, i hvad nu underdåmnigst yttradt blifvit, sagt vida mer än han behöft, om han betraktat endast sänkningsfrågans närvaran le skick, och vida mer än han bordt, om han blott haft för afsigt att motarbeta företaget. Stadens afsigt har också blott varit att bidraga till att återföra frågan till sin rätta plats, derifrån sträfvan att ställa jordbruket tillfreds synes hafva alltför mycket aflägsnat henne. Ser man bort från det formela och fäster sig blott vid det reela i frågan, så visar sig: att, i fall en reglering af Hjelmarens vattenstånd kunde å ett för alla, hvilkas rätt deraf berodde, tillfredsställande sätt utföras, strandegarne redan deraf skulle skörda en betydlig vinst, men att undersökningen i det hänseendet lider af en väsentlig brist: att, om räkning med jordbruket uppgöres, hvari upptages, å ena sidan, kostnaderna för sänkningsarbetenas utförande och vidmakthållande, skadeersättningar till trafiken, vattenverken och fisket, minskad afkastning af jorden under några år efter sänkningen, kostnaderna för jordens odling och tillökningen i utskylder, samt, å andra sidan, det kapital, som förhöjda årliga inkomsten af jorden representerar, förmenta vinsten af sänkningen förvandlas till förlust: att sökanderne, hvilka ega mindre än en tredjedel af den jord, som antages komma att genom sänkningen förbättras, och hvilkas ställning såsom bolag till öfrige strandegarne och till det allmänna icke är lagligen bestämd, ej ens antydt hvilka garantier vilja ställas för sänkningsarbetenas behöriga utförande och vidmakthållande samt ersättningarnes vederbörliga utgifvande: att tvifvelaktigt är om sänkning med säker utsigt till framtida bestånd kan verkställas och att de stridiga yttranden sakkunnige män afgifvit, jemte hvad i öfrigt rörande sjöfarten förekommer, visa allraminst det att Tångt ifrån utredt är huruvida sänkning kan ske utan sjöfartens tillintetgörande, samt att de betydliga summor, som blifvit å ombyggnad af Hjelmare kanal nedlagda, äro på väg att gilvas till spillo: at sänkningen svårligen kunde undgå att träda vattenverkens rätt för nära: att fisket komme genom sänkningen att tillskyndas en skada, som skulle högst menligt verka på ett stort antal personers förmåga att sörja för sig och de sina: att sänkningens inflytelse å sanitets-, temperaturoch nederbördsförhållanden icke tagiws i öfvervägande: att af sakkunnig person ett förslag att på annat sätt än genom sänkning bereda jordbruket afsedda förde!ar blifvit framlagdt, som, synnerligast i förbindelse med en de jordbruket motstående intressen icke förnärmande reglering af vattenhöjden i Hjelmsren torde, innan sänkningsfrågan må gå vidare framåt, böra komma under noggrann pröfning: och att så väl strandegsrnes vid Mälaren som ock, med hänsyn till Svea kanal, statens rätt och bästa äro af sänkningsföretaget så väsenctligen beroende att, äfven om andra hinder undanröjdes, någon sänkning af Hjelmaren icke bör kunna komma i fråga annorlunda än efter en för det vattensystem, hvari Hjelmaren ingår, gemensam regleringsplan. Detta allt förenar sig 1 en så kraftig protest emot sänkningsförslaget. sådant det nu framträdt, att E. K. M:ts nådiga hägn åt enskild rätt och omsorg om allmänt väl icke lära tillstädja något afseende å sökandernes framställningar. Er LB ÖR Kg FE ER EE dr NR Fr NR br fe Ebla rn — AR OT In fidem.