STOCKHOLM den 16 Sept. Den tyska pressen sysselsätter sig för närvarande hufvudsakligen med ett enda ämne, nemligen den tillämnade tyska fottan. Det skulle bli ett Fp och föga uppbyggligt arbete att söka redogöra för alla 06 Olika planer och funderingar samt mer eller mindre svulstiga utgjutelser, som i deita hänseende förekomma, isynnerhet uti de nordtyska tidningsorganerna. Det torde vara tillräckligt att omförmäla det, som kan sägas innebära någonting faktiskt i denna sak, och att endast meddela ett eller annat litet prof på de tyska räsonnementerna. Den lilla preussiska kanonbåtsflottilj, som för icke längesedan asserade Öresund och då i brist på krut icke kunde besvara en der liggande svensk korvetts salut, har nyligen under prins Adalberts befäl anländt till den fria riksstaden Bremens hamn. Dess ankomst dit tyckes ha väckt mycken entusiasm hos de eljest temligen betänksamma och ytterst ekonomiska bremarne, och man läser med anledning deraf i den mycket sansade och för öfverdrifter i allmänhet icke böjda ?Weser-Zeitung? en artikel, ur hvilken vi meddela följande: Det är första gången som en preussisk eskader visar sig på Wesern. Den sätter i rörelse hela den sjövana befolkningen som bebor det vidsträckta slättlandet på ömse sidor om de gamla sachsarnes flod. Väl är den liten, denna simmande stridskraft, som regenten öfver det största af de tyska konungarikena nu fört under våra ögon, men det är dock ett moment af historisk vigt som vi upplefva, då vi från Hansa-jord bjertligt välkomna den svarta och hvita örlogsflaggan. I sådana stunder blickar själens öga nästan ofrivilligt tillbaka på hänsvunna tider och söker i betraktande -af det förflutna en utgångspunkt för de skönaste framtidsförhoppningar. Oöfverskådliga vexlingar af ödet ligga mellan den forntid och nutid som Weser varit och är vittne till. Ur de märkliga skakningar, under hvilka Hansan försvann ifrån verldsskådeplatsen, uppväxte småningom under en sträng furstemakts egid på rikets östra gränser enn kämpe och banårförare för Tyskland oc lyfte upp på ärans tinnar desamma preussare, hvilka förr hace fört så blodiga strider mot Hansan och de tyska riddarne. De unga tiderna kräfde nya former. Då öfver: allt i Europa de; omfångsrika staterna med sina millioner undersåter, med sina hundratusentals besoldade krigare, med sina flottor af linieskepp och fregatter trädde i stället för de sönderstyckade och oviga länsföreningarne, behöfde äfven Tyskland en dylik omfattande konungamakt för att icke duka under för så mäktiga grannars anfall. Sålunda uppväxte Fredrik den Stores rike, visserligen långsamt, men i ständigt fram åtgående, på samma jord, som hansestä derna århundraden förut hade så välgörande bearbetat. Som sagdt, den preussiska makten växte långsamt, liksom Hansan hade gjort. Länge gaf:den ej något hopp att bereda nationen ersättning för dess förlust genom det nordiska stadsförbundets upphörande. Hohenzollarnes -håg och sträfvan var oupphörligt vänd mot landet. Der behöfdes an unga statens krafler för väl till svärdet, att något skulle blifva öfrigt för treudden. Först 1 våra dagar har den mest trängande höd beredt väg för den ötvertygelsen, att Tyskland älven på hafvet måste försvara sin rätt, sin ära och sina intressen. Från den stunden har hvarje upplyst patriot i Preussen insett, att hans stat har samma uppgift och: pligt som förr Hansaförbundet. ; Janken begynner nu:antaga form. Skall man håna den för att den icke som en väpnad Minerva sprungit fullrustad ut i lifvet? Behöfver man fälla modet och förtvifladerföre attidten, enligt lagarne för allt skäpadt, först uppträder i barnägestalt! Allt hvad som är mäktigt och stort har en gång legat i linda! Skall mah blifva försagd för det att ett oriktigt steg tagits, att stundom gången varit vacklande på den nya och ovanda vägen? Det finns ingen mästare; som ej betalat lärpenningar. Än i dag händer det på de engelska varfven att man afbryter yggandet af skepp innan de lupit af stapeln, emedan man funnit dem icke ändamålsenliga. Men icke faller det derföre någon engelsman in att förtvifla om sitt folks duglighet till sjös. G ?Vi mottaga den preussiska flot:iljen, icke såsom en färdig och mäktig armada, utan såsom en borgen för framtiden, såsom ett påtagligt kännetecken till att Preussen allvarsamt och definitivt har upptagit en stor och nationell sak i sitt program. Då Preussen uppfyllt sin pligt, fillhör det oss, tillhör det nationen att älven göra sin; uppoffringar böra med ndra gäldas. Jå skola vi uppnå det mål, som Preussen satt så högt, att det ställt det under auspicierna af en ädel prins af sitt korungahus. Då vi inom den gamla hansestadens murar helsa den höge gästen, skola vi såsom ett godt varsel erinra oss hohenzollarnes valspråk : Från berg till haf4!4 — I utländska blad har dykt upp ett rykte om ett å bane varande giftermilsförslag mellan engelska tronföljaren, pri sen ar Wales, och en dotter till den presumptive tronföljaren i Danmark, prins Öhristian af Holstein Gläickehnre — Tidninoen CIndepen