han ville var hvarken vetenskap eller en blott för några få tillgänglig religion, utan en verldsrehgion; derföre yrkade han ieke med Plato på vetande, utan nöjde sig med att söka uppväcka tro. Deraf den slående motsatsen mellan Platos bekännelse i Timeeus: det är svårt att finna verldens fader, och har man funnit honom, så är det dock omöjligt att uppenbara honom för alla, samt Jesu bud till lärjungarna: Går fördenskull ut och lärer allt folk och döper dem inaan af Fadren (d. ä. den sanne Guden), Sonen (d. ä. den sanna, i och för Guds ande evigt närvarande fullkomliga menniskan) och den heliga Anda (d. ä. den sanna religionen eller den i menniskans eget medvetande lefvandevordna förnimmelsen af Gud såsom hennes evige Fader, eller — hvad som är detsamma — hennes igenkännande af sig sjelf såsom Guds evige son). Orsaken, hvarföre benämningen Guds son i skriften alldeles företrädesvis eller hardt nära uteslutande tillämpas på Jesus allena, ligger helt enkelt deruti, att ingen mer än han dä ännu mottagit den helige andens vittnesbörd om eller uppvaknat till lefvande medvetande af sitt udomliga barnaskap, och så länge detta fortfor kunde benämningen icke med rätta brukas. om någon annan, eftersom alla öfriga menniskor endast till möjligheten (potentielt), men icke ännu i verkligheten (aktuelt) voro Guds söner. Att detta likväl icke alltid borde eller skulle blifva förhållandet, antyder Jesus sjelf, då han säger, att de gerningar, som innehöllo det yttre vittnesbördet om hans egen rätt att kallas Guds son, de samma skulle ock i en fram. tid hans efterföljare göra, ja! till och med göra större än dessa — en anmärkning, hvarigenom tillika är af kristendomens högsta auktoritet förklaradt, att äfven underverken på intet sätt rycka Jesus utom eller uppöfver den allmänna menskliga kretsen. N. W. Ljungberg. NORGE. Vid den fest, som Kristiania studentförening den 2 dennes gaf på Klingenberg för stadens representanter m. fl., alsjöngs följande humoristiska poem, författadt af docenten L. Dietrichson, å studenternas vägnar till medborgarne i Kristiania: Saaofte paa Gaden en nesevis Dusk Om Öret slog dig — dertil Du vant er; Og stundom Lörd aags Nat blev Du tiltalt af en Slusk I Spidsen for drukne Dilettanter. Du vaktes af Sövne ved den natlige Sang, Du banded den sagtens saamangen zerlig Gang, Ja Fruen ved sit Bord, Og Du paa dit Kontor, Din Datter ved sin Dröm, Din Pige ved sin Söm, Ja — Alle var de enig, naar Gadekoret klang: Nu er det vel de gale Studenter. Og Ulykken er, I havde Ret saa omtrent Bestandig baade Bu og din Frue, Men venlig og forsonlig for den ensomme Student Du Söndagsaften aabnede din Stue. Da sad han saa zerbar der, og hörte med Harm, Om alle Studenternes natlige Allarm, Paa Skulderen han trak, Din varme The han drak, Men vidste nok saäå vel, At Syndren var — han selv; Saa bukked han — saa sukked han mens han sa mange Tak: Ak ja — de er saa gale — de Studenter! Naar vi CI havde Penge, havde Du dog Kredit, Med Raad og Daad Du gik os til Haande, Og nu kan vi sige Dig det lystigt og frit: Du fried os af mangen en Vaande, Og husker I, Kamrater! da fra Lund og Kjöbenhavn Fra Fyrisaa de kom — hvem aabned dem sin Favn? Jo — han, hvis Sövn vi bröd, Og han, hvis Mad vi nöd, Og lönned dog saa slet, Se — han var strax beredt! Men ikke nok med det — sit Hjerte gav han med, Han holder af de gale Studenter! Og da vi skulde tömre vor Gaard med Ox og Hövl, Hvem var, som maatte aabne sin Kasse? Som gik paa vor Komedie og klapped til vort Vrövl, Og endda gav os Penge i Masse? Jo det var den Borger, som altid var os tro, I Smaat og Stort, i Tykt og Tyndt, i Ufred og i Ro, Og derfor skal han ta Den tak, som han skal ha, Den er saa erlig ment, Som den er vel fortjent, Paa Lördag — sejrer atter vel vor onde Natur Saa bander Du de gale Studenter! Men gjör ikke det! om vi stundom gaar paa, Tidsnok blir vi stadig och faar Sorger, Omsider vi havner med Hustro og de Smaa Og blir selv — en skikkelig Borger. Og det er vor Heder, at engang som Du Vi vorde skal det Folk, som vil med sindig Hu Staa frejdig Mand ved Mand Til Vern for Fedres Land, Til Heder for vor Stand, Saa tag da, Borgermand! Vor Tak og vor Hyldest, og blir vi blot som Du, Saa er vi ej saa gale, vi Studenter! LITTERATUR -TIDNING.