ningens handlingar, — ?så att — säger Voltaire—— när maniläser den kan man veta allt hvad balföns konungar ha gjort eller skola göra ända ifrån Filip den andres tid? — n hänvryckes troligen lika mycket af föreskriften i samma lag, som bri gade den sjuklige Filip den tredje att uthärda en olidlig värma, hvaraf han också ganska riktigt dog, endast derföre alt hertig dUsez, som I ensam hade rättighet att släcka elden i den i kungliga sängkammaren, var frånvarande, — I likasom han utan tvifvel anser det ha varit I ett glädjande bevis på nonplusultra-e ikett, I när, enligt madame Campans uppgift, drottj ning Marie Antoinette, Ludvig XVI:s gemål, en dag satt vid sin toilett och någon af de närvarande skulle lemna henne chemisen, jen dam af högre rang framträdde och rekla: merade denna heder, emedan etiketten gaf henne rättigheten dertill; men i detsamma: j hon skulle uppfylla denna dyrbara pligt,inji kom en annan dam af högre rang och be-; mäktigade sig plagget, hvilket hon just: skulle till. drotiningen öfverlemna, då en, iredje dam af ännu högre rang inträdde, men; I efterföljdes af en fjerde dam, som ej var någon annan än konungens cgen syster, hvars rang naturligtvis var än högre och: i hvars rättigheter voro än heligare enligt etikettens lagar. Det nödvändiga plaggeti passerade således ur hand i hand, allt un-;i ider djupa vördnadsbetygelser, innan det kom i j till drottningen, som under tiden af lätt för) klarliga skäl högeligen plågades af den häftiga etikettstriden. . Den bigotta kejsarinnans af Frankrike afan till en badort i Pyrenterna samma dag i i i som den protestantiske konungen af Sverge , anlände till Paris, har ganska säkert på långt när icke gått H. M:t så djupt till sin-! nes, som den gamle bekante?. Han glä-j I der sig dock så innerligt deröfver att hämi I den ej var långt borta?, ty att för ett så ko-; lossalt brott mot den högt beprisade etiket. ; ten en lysande hämd borde utkräfvas anser: den gamle? absolut nödvändigt. Dennal hämd uppenbarade sig i skepnaden af en? process, upplyser ?den gamle?, anställd mot j kejsarinnan, af Sverges konsul i Paris, eme-: dan han genom den förras åtgärd förlorat I den vackra utsigten åt sin fordna egendom. i Nu bär dock ej bättre till än att berättelsen rörande den för öfrigt apokryfiska processen! lästes i de utländska bladen redan flera dagar före konungens ankomst till och kejsarinnans afresa från Paris: Men om ?den gamle? sanningsenligt upplyst sina läsare j derom, så hade ju hela hans pikanta ber I rättelse om det stora hämdattentatet förloi rat sin udd. — Tragikomiskt är i sanning; alt läsa den gamle ultraroyalistens uttryck i af förbittring deröfverj att man för konung Carl XV invid Paris auvställde eu landtlig fest, : ?der man åt under bar himmel? ; att I ingen fest för honom-gafs på Fontainebleau eller Versailles; att han icke af drottning: Victoria erhöll strumpebandsorden,0o. s. v.,! och att ?mottagandet mera egnade sig för I en nors, än för en svensk suverän?. I ?Den gamle? har ånyo varit utsatt för en j. nästan lika kolossal drift, som då han för! några år sedan föll i hand på en äfventyrare. den der utgat sig vara en afkomling af Gustaf III och hvars likhet med snillekonungen ?den gamle? sjelf vitsordat, se I. dan han erfarit a t äfventyraren äfven Par sned i synen?. — Uppenbart för att skämta i. med ?den gamle?, lättrogen som alltid, bar:. någon spjuver meddelat honom i förtro1: ende? (och ett förtroende bevarar han alltid ! samvetsgrannt — i tryck) att H. M:t på! reson till: Norge skall haft ett: möte medi doktor Sturzen-Becker, hvarvid. samtalsämnet och dess. riktning ieke äro svåra att gissa?, Blott det fattades, för att göra driften komplett, att den gamle? äfven i för1, troende fått veta att hr Sturzen-Becker i!, sällskap med grefvinnan Gruffakin, ombord ; på sin eleganta pleasure-yacht, bemannad i med idel skandinaver, försedd med en läce-;: ker skandinavisk proviant och förandeskan-! dinavisk flagga, kryssade uti Nordsjön iförening med eskadern.? i Emellertid skall det särdeles glädja fart! bror att erfara, huruledes tden gamlet nu! ändtligen börjat visa någon, böjelse för att i! Mitva-en ärlig publicist, då han nu med! mycken salfvelse förklarar sig ej sky Satti! vidgå och rätta förelupna irringar.4 Vid-j: håller has denna vackra föresats, så torde han komma att afsluta sin litterära verksamhet med ett ganska digert arbete bestående af rättelser; ty ingen svensk författare har i högre grad än hangjort sig skyldig; till, äfven afsigtliga irringar i tryck. Till! att börja med vidgår han nu sanningslösheten i sin förut. gjorda uppgift att friherre Bonde pr telegraf anmodats blifva talare vid banketten för markis Torre-Arsa. Det var till riddarhusets at gammalt mest frejdade namn som man vände sig, men med samma resultat, upplyser han nu. Måhända skulle sanningskärleken kunna drifva den camle till att behörigen modifiera äfven denna uppgift. Man klagar öfver våra långsamma postbefordringar; men att åtminstone lojala bref understundom gå ganska fort, har man nyligen erfarit. Ett sådant. mea notiser om konungens resa och dateradt Ystad (onsdacen) den 21 Augusti kl. 8 e. micafsänj!t des då från Ysfad, enligt uppgift öfver Gö-!7 J I r i (0 I LI t (8 Ds t (8 (6 Lyss, hör, ni hör kanonerna vid Jutas; j Der afgörs finska härens återtåg. Jag mäste dit förr än min trupp är slagen. Skall. vägen. spärras, Adlerereuiz bli tagen? Hvad blir, du tappra här, ditt öde sen? ; Nej, doktor, nej, tänk ut en sats, min herre, Som gör mig för i morgon sjufalt värre, Ii