Till on vän i viken. Aldrabäste farbror! Min förutsägelseförmåga har vunnit en lySande seger... Man erkänner numera.nästan enhälligt att-konungens nyss slutade utomlandsfärd varit en resa blott för ro skull. På resans djupa politiska betydelse tro blott de goda tyskarne: De rysa och svettas omvexlande; så snärt något inträffar som öfvergår deras filosofi. Om ett per monarker sammanträffa: -— vipps gäller det Tysklands enhet celler delning, och tyskarne äro straxt färdiga att yfvas eller — klaga. Heine lärer, någonstädes. ha. påstått om. sina lands män, att de före Julirevolutionen voro harar på fyra, men efter densamma harar på åtta fötter. — Om konungens resa haft ett stort Politiskt syftemål, :så:skulle nog vår talföra utrikesminister filjt med på färden. Nu åter. utgjordes eskorten af de tolf — säger 12 — drabanterna å la: Carl XII, den mest påtagliga fingervisning i afseende på resans egentliga beskaffenhet. — De lefnadsglada, men i geoprafien föga hemmastadda parisarne trodde att dessa drabanter tillhörde den siamesiska ambassaden, oeh genom. en kuriös idg-association. förvexlade de vidare konungenvaf.Svergie med konungen af Siam: Endast en men i Sverge ruminerar ännu öfver konungens resa, nemligen den gamle bekante på Profossgatant Han förstår dock bättre än någon annan att tillgodogöra sig allt hvad om denna resa förekommer i de utländska bladen, och med vidlyftiga öfversättningar. derur. redan: föruttryckta ialla våra mest spridda blad — fyller han, jemte långtrådigt uttänjda och alldeles uddlösa reflexioner al egenfatabur, sitt sista ställningshäfte till! mer än hälften. Den gamle? har börjat få podager, åtminstone i pennan, hyars återstående kraft här nedlägges i den puffande -innehållsförteekningen på de innehållslösa häftena. För öfrigt är havs personliga hätskhet met den dynasti, för hvars, flygtiga bevågenhet han uppoffrade sinsöfvertygelse och dödade sitt anseende såsom. politisk-person, numera endast jemförlig med Hans? pjollriga hängifvenhet för ?det royalat. ..Om honom kan det med sanning sägas att han är långt större royalist än konun en, och det icke af personlig hängifvenhet, utan trots den personliga oviljan. Han kan aldrig tänka sig en konung an norlunda än utetyrd med mantel, krona och. spira, En konung i bonjour eller frack, skickande sig som andra menniskor, är honom en styggelse. En konung utan glans och prakt, utan royautens imposanta emblemer? är i hans ögon någonting så vedervärdigt, att han nä tan saknar ord att rätt kunna uttrycka. sin harm och sitt förakt öfver en sådan ömklig företeelse. Den gamle har olyckligtvis kommit:på en alldeles oriktig plats. Häri Sverge står han alldeles isolerad ; hån hörer helt o:h hållet till gengångarne från Vancien regime i Frankrike och skulle utan tvifvel kunnat bli en af koryfeernå bland dessa legitimister, hvilkas sympatier för bourbonerna och hat emot Victor manuel och det nya konungariket Italien han så bjertligt delar. Den gamle inpyrda royalisten har också ända ned i hjerteroten tunnit sig sårad af ett visst omisskännligt sans fagon?, som han utspanat egde, rum under konung Carls och kejsar Napoleons samvaro. Prunkande fester, med dithörande etikett, hade bättre anstått konungen af Sverge?, suckar ?den gamle? vemodsfullt. De gamla goda kungliga plägsedernas bibehållande är hans förtjusning. . Han tjusas ganska säkert ä nu af lagen vid spanska hofvet, som timma för timma bestämde konungens och drottAREAN SAIK AE ne Svar RARE E ara Mg