LANDTBRUKS-TIDNING. Professor Wahlbergs berättelse om odlingar och försök inom trädgården vid landtbrules-akademiens experimentalfält under åren 1860—1861. I förra årsberättelsen uppgafs behållningen inom akademiens trädskolor vid början af år 1860 till omkring 290,000 träd, buskar och plantor. Den nedgick likväl under året, derigenom att ett betydligt antal almar, som på stammen angrepos af en purasitisk svampbildning, äfvensom en mängd smärre trädplantor, som föregående vinter blifvit skadade, nu bortdogo, så utt trädskolornas hela behållning utgjorde omkring 270,000 stycken. Häraf försåldes under år 1860 13,612 exemplar, bestående af 364 fruktträd, 1073 bärbuskar, 6558 andra löfträd, 667 barrträd, 3256 blomsterbuskar, utom 1559 törnrosstånd och 35 humleplantor, och återstodo således omkring 256,000 stycken, hvilket antal, oaktadt årets ej obetydliga odlingar, icke kan antagas hafva förökats, emedan en stor mängd plantor, afläggare och sättqvistar, likasom oculager med undantag af björk, under vintern och våren förstördes dels af jordråttor, dels genom höstens ymniga nederbörd. Vattnet kunde nemligen ej nedtränga genom den styfva leralfven och föranledde rötternas bortruttnande under den djupa, länge qvarligfande shön, hvilken föll på nästan ofrusen mark. e stodo som i vatten från början af November till början af Maj. Genom detta förhållande, mera än genom den stränga kölden, verkade sistlidne vinter menligt på flera växtslag. Många som ömtåliga ansedda arter bibehöllo sig deremot på lämpligare platser nästan utan täckning, såsom Rhododendrer, Kalmier, Vinca major, Deutzierna, Ribes sangquineum, Gleditschia m. fl. Mest ledo unga barrträdsplantor af utländska slag, såsom Pinus Pichta från Ural och flera från trädgårdsföreningen erhållna sorter, hvilka alldeles utdogo under snön. Lonicera sempervirens och Fraseri, Ailanthus glandulosa m. fl. affröso till större delen. Af Ailanthus, som är näringsväxten för den nyligen från Kina till Europa införda silkesmasken, larfven af Saturnia Cynthia, hafva exemplar blifvit aflemnade till Haga, för att af silkessällskapet närmare försökas.. Den torde dock för sin ömtålighet härstädes blott kunna päriknas om en perenn ört, emedan den årligen till större delen nedfryser. Då den för öfrigt tillhör en växtfamilj, som ej hos oss eger några representanter, är det ej troligt att lämpligt surrogat derför här står att finna. Vigten af en noggrann kännedom om trädoch Suskslagens rotbildning, med hänsyn till ätta t-den för deras plantering, är vältillförene i dessa berättelser antydd, men då ämnet utgjort föremål för ytterligare iakttagelser, torde föl,ande törtjena anföras. vårt klimat förete t ädens rötter i allmänhet tvenne växtlighetsperioder, den ena på våren och förra delen af sommaren, den andra mot hösten, då följande årets knoppar skola bildas. Mellan dessa växttider inträder en hvila, under det trädet ännu bär löf. Denna tid har för många slag visat sig särdeles passande till desammas flyttning eller plantering, hvilken således företages på sommaren vid fullt löf, som hos många ej en gång vissna och då bidrager till växtsafcens beredning. När rotens andra växtperiod inträffar, befinner sig trädet då redan å sitt blifvande ställe och de nya smårötterna å ostördt utveckla sig utan att skadas genom en senare rubbning. Det är förut nämdt att flyttning med löf är tjenlig för vinbärs-, krusbärsoch hallonbuskar; äfven att gran omplanteras vid ofvansagda tid, men många andra trädoch buskslag kunna på samma sätt b Hallon omsättas redan i Juni. Kö lemnar ett tydligt bevis på riktigheten framställda. Dess frukt mognar tidigt och trädet har kort derefter fulländat sin årsväxt, men löfvet qvarsitter till början af Oktober. I f delen af September utskjuta från roten nya g nar af 810 tums längd, således före bla ningen, och innan dessa rötter visa sig, bör planteringen företagas, hvarigenom vinnes att trädet följande vår hunnit förbereda sin utveckling så som när det stått orabbadt, hvilket vid vanlig flyttning, sedan löfvet affallit, endast ofullstindigt eger rum. Svårigheten att omplantera barrträd. undanrödjes i hufvudsaklig mån, när det verkställes vid rötternas hvilotid. Afven sätt qvistar af många växter lyckas bäst, när de få