LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. ) FJORTONDE KAPITLET. En ungkarls-sup6 ooh hvad som derefter händer. Vid medlet af November månad fick Paolo underrättelser från Rom att han inträdt i besittning af biskop Rodipanis förmögenhet, enligt den aflidnes testamente: Hans juridiska ombud var ledsen att nödgas meddela, att biskopen hade befunnits vara något mindre rik än hvad man hade förmodat, eller att i verkligheten signor Mancinis arf endast belöpte sig till något ötver etthundratusen scudi, hvaraf halfva summan. såsom syntes af bifogade räkning, var insatt i åtskilliga utländska banker och färdig att lyfta efter kort uppsägning. Den försigtiga monsignor Rodipawui hade vid sina anordningar . säkert haft i tankarne alla jordiska förhållandens föränderlighet. Utom öfvannämda summa fannsfäfven en annan, liggande hos bankirer, utgörande adertontusen scudi, rörande hvilken juristen bad om för hållningsordres. Paolo genomgick med u pmärksamhet den bifogade förteckningens åtskilliga item och långt ifrån att erfara någon ötverraskning eller ledsnad öfver att artvet ej var större, kände han sig nästan förvirrad vid tanken på att vara så rik. I sanning var det icke mera som en fesaga, än en verklighet att han skulle vara i stånd till att verkställa en af sina varmaste önskningar, nemligen att kunna bidraga till sina vänners, Salvators och Clelias, lycka. Det var en verkligt lycklig morgon som han använde, först att skrifva ett ganska långt och vänskapligt 4) Se A. B. n:r 150—154. 155, 157—159, 162, rek 186, 187, 194—200, 202—208-och