SE tackar eder af hela mitt hjerta, goda mrs Tamplin4, sade Lavinia. Men för att gifva spe ektioner måste jag hafva ett piano och — Nej, vänta ännu litet?, afbröt enkan; jag vet på förhand allt hvad ni vill säga. Men ni behöfver ju icke hyra ett piano innan ni förvissat er om ett så tillräckligt antal elever, att hyran är ersatt. Hör på mitt förslag: vi skola sätta ett kort i fönstret, hvarpå vi så tydligt som möjligt skola skrifva: Musik-skola för unga fruntimmer tre dagar i veckan, af en elev till — vch så namnet på den som var er läraie; gär säker på att det är rekommenderande! Vidare underrättelser lemnas till höger i förstugan! Antingen komma då elever eller också komma de icke. Får ni tillräckligt stort antal så hyra vi piano; får ni deremot inga så är det god! och väl och vi hyra icke piano samt uppskjuta bestämdt mr usikskolans öppnande till den första i nästa månad; förstår ni mig?4 Planen tycktes vara god, så till vida att den var utförbar och ej kostde något innan man visste huru den skulle lyckas — Lavinia omiattade den således mid ifver. Ett kort blef skrifvet och uppsatt i förmaksfönstret åt gatan; så kommo I:eräkningar: — om också blott sex elever kunde erhållas hvilka sex betalade tio shillings i månaden fed hvilken lycka skulle det ej vara! Sedan man hade afdragit hyran för pianot — och mrs Tamplin var öfvertygad 0: att ett sådant skulle kunna erhållas för sexton shillings — så skulle ändå alltid fyratiofyra shillings återstågek detta vore oberoende, ja, rikedom4. Och säkert skulle i detta omätliga Babylon; London, sex eleve stå att få, eller fer, eller åtminstone fyra. en ack! dägar och veckor skredo lång