STOCKHOLM den 11 Sept. Frågan om den blifvande finska ständerutskottets eller utskottslandtdagens ställning och befogenhet har erhållit ännu en utredning genom en ytterligare kejserlig kungörelse, hvilken meddelas i ett med sednaste post hitkommet nummer af Finlands. allmänna Tidning och är af följande lydelse: Vi Alexander den andre göre veterligt: att sedan vår generalguvernör öfver Finland hos oss i underdånighet anmält huruledes åtskilliga frågor, hvilka ingripa uti störfurstendömets lagstiftning och penningeförhållanden samt nära röra landets andliga och materiela utveckling, enligt de för storfurstendömet gällande grundlagar icke kunde endast på administrativ väg erhålla en sådan lösning, som skulle uppfylla landets behof och jemväl öfverensstämma med våra landsfaderliga afsigter, samt vi i anledning deraf den 9 Maj (27 April) 1859 i nåder anbefallt, det vår senat för Finland egde gemensamt med generalguvernören taga detta ämne i öfvervägande och derefter till oss inkomma med uppgift å de ärender af ofvan antydd beskaffenhet, som kunde påkalla vår nådiga uppmärksamhet: så har senaten, till fullgörande af denna befallning, uti skrifvelse af den 4 sistl. Maj till oss i underdånighet insändt det uti senaten samma dag förda protokoll, upptagande icke allenast de ämnen, hvari antingen nya lagbud eller ändring af förut gällande stadganden för närvarande ansetts vara förnämligast nödiga, men enligt grundlagarne ankomma å begge statsmakternas afgörande, utan ock åtskilliga andra frågor, de der, ehuru egentligen icke liggande utom regeringsmaktens befogenhet att efter godtfinnande anordna, likväl vore af den vigt och betydenhet att landtständernas åsigt äfven uti dem borde inhemtas till upplysning och ledning vid de beslut vi i nåder kunde finna nödigt till befordrande af landets väl och förkofran vidtaga. Och som vi emellertid, medelst manifest af den 10 April (29 Mars) innev. år, tillåtit sammankallande af deputerade bland landets fyra stånd till sammanträde här i staden den 20 Januari hästkommande år, för att, på sätt vårt under den 24 (12) i nyssnämnde April månad aflåtna nådiga reskript närmare antyder, afgifva yttrande i de ärenden al förberörda beskaffenhet, hvilka uppå vär befallning komme att dem föreläggas, hafve Vi velat härigenom i nåder förordna, det samtliga uti nämnda protokoll under femtiotvå särskilda punkter hänförda frågor, hvilka genom vederbörande myndigheter komma att ombuden meddelas, må blifva föremål för bemälde deputerades öfvervägande, hvarjemte Vi, med afseende å hvad senaten och generalguvernören i underdånighet föreslagit, funnit godt i nåder förklara, att dessa eputerades tillgörande ej må sträckas längre än till att i underdånighet yttra sig och föreslå efter hvilka grundsatser och i hvad syfte lagförändringar eller nya påbud och förfoganden, enligt deras tanke, vore för landets gagn af nöden; och vilje Vi, efter inhemtandet af de deputerades utlåtande, meddela närmare nådigt förordnande angående de vidare åtgärder som kunna finnas nödiga för frågornas Jösning, efter ärendenas beskaffenhet, antingen på administrativ väg eller genom landtständernas medverkan. Detta nya dokument rörande samma sak, som förut varit föremål för tvenne kejserliga manifester, är utan tvifvel framkalladt af den reservation, som Helsingfors borgerskap afgaf vid valet till utskottsdeputerad och hvari det förklarade, att det blifvande ständerutskottet hvarken representerar landet eller dess ständer eller kan uttala Ilandets åsigter och intres en?. Detta nya juttalande från regeringens sida vittnar om den oro, som opinionsyttringarne i Finland, och den uppmärksamhet, som äfven utom landet börjat egnas åt dessa angelägenheter, fråm kallat hos höga vederbörande, och regeringen afser dermed säkerligen att förekomma det man å andra orter inom landet måtte följa det exempel som hufvudstadens borgerskap i detta hänseende gifvit. Den ifrågavarande reservationen har emellertid genom denna kungörelse visst icke gjorts öf verflödig. Ty om regeringen än förklarar. att utskottsdeputerades tillgörande ej må sträckas längre än till att i underdånighet yttra sig och föreslå efter hvilka grundsatser och i hvad syfte lagförändringar och nya påbud och förfoganden, enligt deras tanke, vore för landets gagn af nöden; så qvarstår alltid en möjlighet eller stor sannolikhet för att regeringen, efter inhemtandet af de deputerades utlåtande, vidt:ger åtgärder på administrativ väg för sådana frågors lösning. hvilka till och med senaten ansett, ehuru egentligen icke liggande utom regeringsmaktens befogenhet att efter godtfinnande anordna, likväl vara af.den vigt och betydenhe:, att landtständernas åsigt äfven uti dem borde inhemtas till upplysning och ledning vid besluten, och ett ganska vådliat prejudikat blir derigenom gilfvet med afseende på det sätt, hvarpå regeringen kan företaga sig att inhemta upplysning om landets önskningar och åsigter. Någon i edogörelse för de femtiotvå särskilta punkter, i hvilka öfverläggningssämnena blifvit sammanfattade, lemnas ej, men vi förmoda att de måtte bli på förhand publicerade, så att utskottsdeputerade hinna förbereda sig till deras behandling, och allmänna meningen uti de vigtigare frågorna måtte kunna stadga-och uttala sig. RR RA ARRAREKRERENEROREERE