1085 vag Sallllla 1UBSLeg BETETT SUETIAL UTTLBETBIIHOY till den ståndpunkt at välstånd och anseende, hvaruppå det för närvarande sig befinner, aktadt af alla andra Europas nationer och för den ordning, det lugn och den frihet, som här äro rådande, med skäl afundadt af många, äfven bland de största och mäktigaste, der en endas vilja utgör allas lag och der laglydnad och konstitutionel frihet ej låtit sig förenas, utan säkerheten till person och egendom måst köpas med det dyra offret af den sistnämnda. UTRIKES. DANMARK. Riksdagen är inkallad till den 5 Okt. Kapellmästaren F. Gläser afled den 29 Augusti i Köpenbamn. Han fyllde väl sin plats som orkesteranförare och komponerade åtskilligt, men icke af större värde. — Kammarherren Schested Juel aflcd natten mellan den 1 och 2 dennes. Han hade inlagt betydande förtjenster om Fyens ekonomiska utveckling. Vid Slesvigarnes besök i Kiel har dei låtit mycket fiendtligt mot Danmark. Från början till slut har genom tal och sånger, genom processioner och dekorationer, genom rop och tysta tecken gått en tanke: uppror och krig, uppror mot sakernas nuvarande ställning. uppror mot den rättmätige suveränen, krig mot honom, hans regering och det folk som lyder under samma spirat, heter det i Fedrelandet. Denna tidning klandrar också autoriteterna för att de icke hindrat sådana upproriska demonstrationer. Lika liten belåtenhet har det väckt, att ministeren beslutat anställa åtal mot författaren af en visa om Herzog Ernst (hertigen af Coburg-Gotha), hvilken mycket sjungits i Kiel. Det anmärkes nemligen med skäl, att som denne författare sannolikt är en tysk, så kan han ej åtkommas af danska rättvisan, och ministårens kraftåtgärd är således förfelad. — Ministåren har icke ens svarat på erhållna förfrågningar, om danska regementens musikkårer skulle få utföra musik vid de mot Danmark riktade festlisheterna, och således ha danska musikanter dervid blåst fanfarerna till upproriska skålar och SHolstein-schleswigska triumfsånger. Skalden H. OC. Andersen har i dessa dagar återkommit från en längre utländsk resa och medförer från Rom ett band nya historier: Psychen, Isjungfrun samt Rosenbusken och Snigeln. FRANKRIKE. Times pariserkorr.spondent tillägger den nya broschyren lEmpereur, Rome et le Roi d Italie utomordentligt stor betydelse och låter icke otydligt förstå, att han anser kejsaren vara densammas författare, likasom han betraktar broschyren från en helt annan synpunkt än man i första ögonblicket kunde vara frestad till. I en så ömtålig fråga som den romerska, säger korrespondenten, hvilken befinner sig i en regerings händer, den der står i en lika ömtålig ställning till densamma, måste man med bifall helsa hvarje steg framåt, vore det än så ringa. Den nya broschyren måste till och med betraktas såsom Fett stort steg framåt. Det vore ett stort misstag att föreställa sig, att kejsaren trots den allmakt, som är lagd i hans händer, icke gör något afseende å den offentliga meningen hos folket. Tvärtom studeras denna i alla sina skiftningar och omkastningar här säkerligen med större omsorg än på något annat ställe på fastlandet, och detta just för att leda den i en bestämd riktning. Det kan ej heller gerna vara annorlunda med en regering, som stöder sig på folksuveränitet och vid hvarje tillfälle påkallar dess erkännande. Statskuppen försöktes ej, förr än det var tillräckligt skäl att antaga, att den skulle bifallas af massorna, och hvarken krimkriget eller det italienska kriget börjades, innan den offentliga meningen var tillräckligt förberedd på dem. Detta syftemål måste man tillskrifva en stor del af de uppskof, dröjsmål och krokvägar, som man märker i den af regeringen följda politik. Der hvarest den offentliga meningen är obunden i sina yttringar och dessa anses såsom timvisaren för folkets önskningar, der är det temligen lätt att se, hvarthän denna visare pekar; men der man vill leda den offentliga meningen i en viss bestämd riktning och hindra den från att röra sig åt annat håll, der är beviset på att tiden är inne icke alltid så lätt att utleta och erfordrar alltid en hög grad af uppmärksamhet. Det är dermed likasom med smältningen i en masugn, hvarvid månget säkerhetsprof måste företagas, innan öppning kan göras för den sjudande, glödande massan, så att den med framgång kan bringas i formen. Detta säkerhetsprof tyckes man här ha funnit i dessa officiella, halfofficiellaX, Cofficiösa? — och jag vet icke allt hvad för slags — broschyrer.( Redan i någon tid ha rykten cirkulerat, att man rörande den romerska frågan kunde vänta en brochyr, hvilken såsom vanligt under högre kontroll var under arbete i den lagueronnigrska fabriken, men ryktena dogo bort och man hörde icke vidare något derom. Emellertid inträffade den Goyon-Merodeska historien, och sakernas tillstånd i det södra Italien blef värre, medan hvarje dag medförde tydligare bevis på, att hufvudutgångspunkten för de legitimistiska röfvarerörelserna var i Rom. Med undantag af de legitimistiska och klerikala bladen kastade sig hela pressen med ovanlig häftighet öfver förstnämnda händelse, och tidningarne hade knappt en vecka behandlat förhållandena i södra Italien, innan de kommo till den slutsatsen, att det var nödvändigt att draga den franska besättningen bort från Rom. De skulle svårligen länge ha tillåtits uttala denna mening, så framt den ej haft regeringens bifall. Emellertid kommo flera klerikala skandaler ut bland allmänheten ge