rörande beredning af brunhö, yttrade vid Svartlösa hushållningsgilles sammanträde Norsborg i Stockholms län. Mindre för att beriktiga ett befintligt tryckfel: att värmegraden å en böstack vid Wårby stegrats till 98 grader CelsiiX i stället för anförda 68 grader, än för ett väsendtligt tillägg till följd af sednare vunnen erfarenhet, sökes enahanda offentlighet fö: följande: Brunhö, som lemnar ett lätt beredt, nä ringsrikt och välsmakande foder, har inom Sverge blifvit förordadt uti våra landtmannaskrifter, äfvensom lyckade prof deraf blifvi förevisade af våra tvenne erkända jordbrukare grefve Wirsen på Djursholm och kongl. sekreteraren Odelberg på Enskede. Sådana föredömen och de fördelar beredningen af brunhö onekligen medför, bör man hop; as och förvänta skola locka till efterföljd. Då emellertid en fullt omfattande beredningsmetod ännu saknades, beslöts inom Svartlösa gille att försök ytterligare skulle häröfver verkställas vid Enskede och Wårby. Vid Enskede blef brunhöet redan i Augusti månad begärligt förtärdt, hvaremot vid Wårby bestämdes att det skulle användas till vinterfoder. Emellertid inträffade, att stacken vid Wårby genom sjelftändning den 1 Septenber började på alla sidor brinna med full låga, ehuru spår dertill icke hade synts föregående dag. Här framstår Sålunda främst den allvarliga varningen att icke, hvartill man stundom kunde vara hågad, sätta en dylik stack nära ladugård eller boningshus. som sålunda möjligen kunde blifva lågor nas rof. Utöfver denna korta uppgift om Wiårbystackens slutliga öde, att genom sjelftändning till en del skadas, böra öfriga frågor rörande beredning af brunhö snarare tillhöra landtbruksskriftens, än tidningsspaltens område. Dock torde nämnas, att höet var vid stackningen så torrt, så att äfven om stackens kärna eller medlersta delnågot kolats. som stundom inträffar, antändningen troligen uteblifvit om stacken genast blifvit täckt och luftens tillträde ej blifvit gynnadt af den stackstol, hvarpå stacken hvilade. Den något ifrån jorden upphöjda stackstolen al virke synes nemligen af det upphettade toåret blifvit bragt i kolning, och då denna fortgått och uppnått stackens ändpunkter. eller ock derförinnan, synes beröringen med luften genast Tramkallat lågan i det torra fodret i stackens yta. Försivtigheten bjuder sålunda, att genast med halm täcka stacken, så att de ur höet uppstigande ån sorna der må kondenseras och fuktigheten indras att nedtränga i stacken, hvarigenom hettan förökas, samt att lägga stacken på marken utan annat underlag än några bräder eller gärdslestänger. Vill man ytterliare minska hettan i stacken, lägges ett eler par hvarf halm ibland höet, äfvensom tillsättes I å 2 kappar salt för hvarje lass hö. Utan att i öfrigt underkänna värdet och fördelarne af brunhö, anser jag mig böra afgifva denna redogörelse. Wärby den 6 September. C. 4. Hermelin.