Magister Fågel sväfvade öfversäll fram med sitt hjertas brud, glömmande i valsens takt striderna med de liberala och Aftonbladet. Samma afton han led ett nederlag som . politiker vann han en lysande seger som friare. Se huru lifligt de der tu dansa!4 yttrade prostinnan Methodius till sin man, som förundrade sig öfver att bror Fågel kunde flyga så glad och hänryckt fram med den tungfotade Evelina. Magistern håller god min i elakt spelt, menade gumman. ÖOch du, min gubbe sen? Hyvad menar du, kära Lovisa? frågade prosten, som låtsade sig ingenting förstå. Jag menar?, yttrade gumman sakta, att magistern och du ställa väl efter den här betan aldrig till några reformmöten mera. En sådan utgång hade ni icke väntat.? Bästa Lovisa, inföll prosten, huru i all verlden kan du tro att jag befattar mig med representationsfrågan. Kära gubbe, invände prostinnan, jag vet myeket väl huru du skrifvit och bråkat för att omsider få en ris ektabel lång näsa. Se så, neka inte. Jag har läst alla dina uppsatser i manuskript. Glöm inte on unnan gång att läsa väl igen din pulpet. Prosten Methodius blef så flat, att han icke kunde svara ett ord, steg hustigt upp och stultade in i ett annat rum för att vura femte man i en pråference samt mumlade för sig sjelf: CAldrig kunde jag tro Lovisa om art vara så nyfiken. Men sc nyfikenheten är ändå fruntimmernas sö: hetssynd... Som min gumma icke är 1 undantag, märker jag att det icke bär sig att ha några hemligheter för henne. Med all sin liberalism och nyfikenhet är hon ändå oumbärlig. Omsider led det till supgu. Ack, så rosla