NE SSA STOCKHOLM iden 5 Sept, : I en korrespondensartikel från Wien, med dagens post hit ankommen, yttras, att det för närvarande inom Europa förefinnas tre tronföljdsfrågor: den danska, den grekiska och den serviska. Det synes ej osannolikt att, till följd af österrikiska regeringens sednaste politik, bemälte korrespondent skulle ännan kort kunna finna sig nödsakad att till dessa trenne tronföljdsfrågor få lägga en fjerde — den ungerska. Det kejserliga reskript, hvarigenom ungerska landtdagen upplöstes, innebär ett trots, hittills utan exempel från en regerings sida emot ett folk, hvars frihet blifvit grundlagligen befästad, emot ett land, 80 . utgör monarkiens kärna och så väl i ekonomiskt som strategiskt hänseende dess förnämsta Ijelpkälla. Huru denna märkliga och verldshistoriska process slutligen skall komma att afgöras, är svårt att på förhand kunna säga. Sluthandlingarne 1 det stora politiska målet ligga nu emellertid redäån för verldens ögon, och man kan sålunda utan svårighet bilda sig ett omd me om sjelfva rättsfrågan. Huru denna betraktas på det håll, der man hittills af politiska skäl visat mesta undseende för wienerkabinettets beteende, synes af en artikeli Times, hyarutur vi meddela följande: SÖsterrikes och Ungerns ömsesidiga ställning har numera blilvit med den största noggranuhet utstakad. På det af ungerska riksdagen till kejsaren ställda manifest följde tvenne kejserliga reskripter, af hvilka det ena, på samma gång det upplöser riksdagen, uttrycker kejsarens tankar om adressens innehåll, under det den andra meddelar det i Wien sittande parlamentet de åsigter regeringen hyser om frågan, samt rättfärdigar med argumenter suveränens handlingar. De båda parternas anspråk i denna konstitutionella tvist ega sålunda numera all nödig klarhet, och saken är omständligt framlagd inför Europas ögon. Uti. adressen ådagalägges huru Ungern egde sin egen konstitution och sitt eget parlament; huru. riket endast kunde styras af en lagligen krönt konung i samråd med berörde parlament; huru kejsar irans Josef, ehuru egande rättmätiga anspråk på tronen, icke blifvit krönt och icke handlat i samråd. med parlamentet; huru ungrarne på grund häraf icke befunno sig i åtnjutande af det konstitutionella styrelsesätt, hvartill de voro berättigade, samt att de icke kunde erkärma någon förbindelse alt lyda den regering, som i trots af deras nationella rättigheter och privilegier sände dem order från Wien. Rörande kejsarens önskan, att de skulle slå ur hågen alla tankar på deras gamla konstitution, och på en gång förena sig med rikets öfriga provinser uti en generalförsamling, så gåfvo de häruppå ett bestämdt afslag; de föredrogo att vidhålla de privilegier de egde. Af kejsarens till den ungerska landtdagen ställda reskript finner man, att han till svar på sina önskningar4 från parlamentets sida väntat lydnad?, samt att cen rksförsamling, som vägrar att blottställa sina egna rättigheter, misslörstår sin kallelse4 och i följd häraf har förtjent att varda upplöst. Kejsaren önskar, att Ungern må, tll fördel för -alla uti saken intresserade, försaka sin gamla konstitution, och ingå på en ny stor plan för kejsarrikets organisation. Denna proposition må i och för sig betraktad hvarken vara opolitisk eller orimlig; men optionsrätlen att antaga eller förkasta densamma tillkom i alla händelser ungrarne sjelfva. Ungrarne må nu hafva handlat klokt eller oklokt uti att icke vilja gå in i den nya kejserliga unionen, men deras absoluta rätt alt sjelfva fatta beslut härom kan endast under en förutsättning bestridas, den nemligen, att de icke alls ega några konstilutionella rättigheter. Och just detta synes vara hvad kejsaren menar, och som han utan omsvep påstår uti sitt bådskap till riksrådet i Wieu. Uti detta dokument säger Frans Josef öppet, att den gamla: ungerska konstitutionen blilvit upphäfd genom en revolutionär myndighet samt att alla de grundlagshandlingar, till hvilka Ungern vädjar, tillintetgjordes genom en dess egen åtgärd i trots af statskontrakt, den afsättning nemligen, hvartill man -på riksdagen i Debreczin dömde huset Habsburg Lothringen. Detta är den ståndpunkt, på hvilken kejsaren ställer sig i sitt bådskap fill parlamentet i Wien. Ungrarne ega inga slags rättigheter eller privilegier. De förlorade alla dessa genom en nationalförbrytelse, och de propositioner, som nyligen gjordes riksdagen, långt ifrån att innebära förslager, framställda till ett fritt parlament, utgjorde i sjelfva verket ingenting anvat än lika många koncessioner, gjorda af en öfverseende suverän. Detta kan visserligen sägas vara ganska klara argumenter. På denna grund, om den blott vore hållbar, skulle kejsaren obestridligen kunna förfäkta sin sak; men vi förneka både giltigheten och klokheten af en aylik förutsättning. Ungrarne blefvo visserligen för tolf år sedan besegrade, eburu icke af österrikarne; och det är måhända natarligt, att kejsaren skulle af denna omständighet, likasom af en slags politisk syndaflod, draga parti så godt han kunde. Men visst är å andra sidan, att man redan gifvit RR a 2 Oo KUL SSOK VI GA TR