en bitter känsla vid erinringen om att Norge numera är ett från Danmark afskildt rike; han tror icke på att Norge skall kunna blifva lyckligt genom sitt Storthingt (läsaren kan härvid måhända å sin sida ej undertrycka den misstanken att prinsen af Hessen verkligen i sin tid spekulerat på egen hand), men han hoppas, att det skall blifva det genom att uppsöka och exploitera sina välståndskällor, och han hoppas, märkvärdigt nog, aldvamest af dess — sockenmagasiner!: intern 1774 tillbragte prinsen åter i Köpenhamn; han hade nu för sina förtjenster om Norge blifvit upphöjd till fältmarskalk ; (han beböll som sådan högsta befälet öfver den norska härsmakten, för hvars utveckling och organisation han ständigt var mycket verksam ända till Xskilsmessans stund). 1776 gick han till Tyskland för att besöka sina slägtingar, men följde sedan som frivillig och amatör den preussiska hären under Fredrik II mot österrikarne, gjorde derefter ett kort besök i Danmark, men återfinnes följande år i Preussen. Den sednare hälften af memoirerna utgöres hufvudsakligen af krigshistoria, och denna ändå endast temligen löst och fragmentariskt eskisserad, äfvensom af anekdoter om åtskilliga tidens märkliga personer, med hvilka prinsen i Tyskland kom i beröring. :I åren ända till 1784, då prinsen återkallades till Köpenhamn af prins-regenten Fredrik, reste han nästan oupphörligt mellan Gottorp och diveree tyska orter; bland hans omgifning under denna tid finna vi också den famösa undergöraren grefve St. Germain, om hvilken memoirerna meddela åtskilligt rätt kuriöst; för öfrigt innehålla de mindre, än man kunnat vänta, i fråga om de förbin delser med tidens högre frimurare, hex mästare och eharlataner, hvilka, som be kant är, karakteriserade prins Carl af Hessen och på sätt och vis gjorde hönom un-der en lång tidsföljd med rätt eller med orätt till ett slags centrum i allehande SCmagonniqua rörelser och upptåg.