Redan länge har man anat, att den besynnerliga ställning, hvarutiromerska stolen på sednare tider försatt sig till Italiens folk. skulle förr eller sednare icke blott leda till ett upphäfvande af påfvens borgerliga myndighet, utan ock verka ett försvagande, ati ej säga tillintetgörande af det kyrkliga principat denne biskop i så många sekler .utöfvat. Väl har de katolska ländernas liberala press upprepade gånger försäkrat, att det verldsliga väldets upphörande långtifrån att skaka det andligas grundvalar fastmer skulle befästa dessa; men klarsyntare personer ha betraktat saken från en annan synpunkt och förespått, att romerska hofvets förblindelse skulle omsider leda derhän, att folket började finna de båda väldena i sjelfva verket mera oskiljaktiga än man hittills velat erkänna. Denna förutsägelse synes redan till en viss grad ha slagit in, enär sednare underrättelser från Italien förmäla, att be folkningarne, oroliga och törbittrade öfver hvad som nu tilldrager sig i :konungariket Neapel, och sålunda nödsakade att välja emellan sina religiösa känslor och sin hän: gifvenhet för nationalidn,. börjat göra sig allt mer och mer förtrogna med tanken på en kyrklig schism, hvilken, utan alt i ringaste mån rubba katolska lärans grund och gudstjenstens yttre former, skulle befria dem itrån Roms disciplinära makt. Romerska hofvet har cå ofta ordat om huru dess verldsliga intressen stode i det närmaste sammanhang med kyrkans i tressen, att man börjat taga hans helighet på ordet. Det så många gånger frambesvurna kätteriets och schismens spöke skrämmer ej länore någon menniska. Då italienarne ej vidare se sig kunna vara på en gång patrioter och goda katoliker i den mening påfven ger sistnämnde ord, skola de besluta sig till att af sin religion ej bibehålla mera än hvad som icke är oförenligt med deras lands politiska intressen. Man skönjer redan i detta hänseende en riktning, för hvilken icke ens sjelfva presterskapet är främmande, och som kan blifva hotande icke blott för Roms tim-. liga intressen, de enda, som hittills varit i fråga, utan äfven och isynmnerhet för dess andliga intressen. Independance Belge har genom sin Pariserkorrespondent angående nämnda rörelse erhållit meddelanden, hvilka han anser autentika och dem vi här återgifva: eRomerska frågan har nu kommit till den mognad, att omöjligheten af status quo blir ör hvarje dag alltmer ögonskenlig, och man kan med fullt skäl säga, att ju förr frukten mognar, desto mindre bitter blir den för påfven. Dagligen växer bland folket förbittringen öfver romerska hofvets beteende. De ojäfaktiga bevis, som för allas ögon lagt i dagen huru påfliga regeringen haft sin hand med uti blodbaden inom de nea politanska provinserra, ha åstadkommit en omätlig och oupphörligt stigande verkan. Det är genom påtfvens verldsliga makt, det ir för denna makts räkning, som man bränt lefvande, korsfästat, stympat dessa officerare, kända och älskade inom Milanos och RS ERS irne