STOCKHOLM den 4 Sept. Nyare kyrkliga företeelser i Europa. I. Vi omnämnde i vår förra artikel det stora steg, som genom personalförändringen i den kyrkliga -fverstyrelsen samt genom den nya författningen i storhertigdömet Baden nyligen blifvit taget att göra protestantismen gällande till dess rätta andemening. I åtskilliga andra Tysklands stater söker man ännu upprätthålla de gamla trosstadgarne, framför allt i storhertigdömet Mecklenburg, der den bekante Kliefoth, Svenska Kyrkotidningens koryfe, står i spetsen för de kyrkliga angelägenheterna. Vid sidan af junkerdömet florerar der ny-lutheranismen, under det gudstjensterna icke sällan måste inställas af brist på åhörare. eo Deremot har till och med Österrike på sednare tider ådagalagt en berömvärd tolerans mot olika tänkande, i det att det sökt bibehålla olika religionsbekännare vid deras fria religionsöfning samt de dem lagligen tillförsäkrade -förmåner. Ett märkligt exempel härpå har nyligen företett sig. I uppenbar strid mot det patent, hvilket till skydd för protestanter samt den grekiska kyrkans trosf rvandter i sistlidne April blifvit utfärdadt, hade, på förslag affurstbiskopen af Brixen, den i Innsbruck kort derefter församlade landtdagen i Tyrolen beslutit, att offentlig religionsöfning skulle förbehållas den katolska kyrkan ensam och bildandet af icke-katolska församlingar samt rätt att ega jord förbjudas alla andra reliionsbekännare. Men statsministern von Schmerling har, med anledning af en interpellation i ständerförsamlingen, förklarat: Satt styrelsen förklarat det af landtdagen i Tyrolen fattade beslutet stridande mot de frioch rättigheter, som genom patentet blifvit tillförsäkrade protestanterna, samt följaktligen annullerat det; att guvernören hade undfått befallning att icke tillåta någon agitation mot patentet samt vaka öfver ett strängt iakttagande af dess föreskrifter; Satt de dömande myndigheterna blifvit ålagda att beifra alla olagliga demonstrationer; Satt ändtligen biskopen af Brixen sjelf, genom en särskild srrifvelse, blifvit uppmanad att förena sina bemödauden med de borgerliga myndigheternas för att göra ett slut på alla religiösa agitationer.? Denna kraftiga åtgärd å den österrikiska styrelsens sida har också icke förfelat sin goda verkan till att stilla de religiösa rörelserna i Tyrolen samt hämma det katolska presterskapets försök att uppegga folket emot protestanterna. Bland Frankrikes protestanter har dem sedin någon tid med häftighet förda striden mellan de gammaldags ortodoxa och de kyrkligt frisinnade genom den utmärkte religionstalaren Colanis utnämning till professor vid seminariet i Strassburg ånyo upplågat. Att en så framstående man i de frisinnades leder fått sin fot in i sjelfva den presterliga tildningsanstalten är något, som det ortodoxa presterskapet icke med lugnt sinne kunnat fördraga. Pastorerna af den Augsburgiska bekännelsen i Paris hafva yrkat på hans afsättning; men alldenstund lekmannamedlemmarne i konsistoriet icke kunnat förmås att instämma i detta yrkande, hafva de måst åtnöja sig med en skrifvelse till direktorium i Strassburg, hvari de å konsistorii vägnar förehålla direktorium de svåra följder, som af Colanis lärareverssamhet vid seminarium förmenas skola härröra. Till något upphäfvande af den skedda utnämningen kan denna skrifvelse dock naturligtvis icke leda. Emellertid inskränker sig nu mera icke striden mellan de presterliga organerna och myndigheterna. Äfven lekmännen ha börjat taga en liflig del i densamma, och den under sådana förhållanden stiftade Frisinnade protestantiska färeningen (Union protestante liberale) i Paris har fatt ett stort antal anhängare. Huru striden, sannolikt innan kort, skall slutas, kan till följd härat icke vara tvifvelaktigt. j Ett faktiskt vittnesbörd om sin verksamhet har den nybildade Frisinnade protestantiska föreningen redan gifvit, i det hon utfäst ett pris af 500 franes för den bästa afhandling om skilnad n mellan religion oeh teologi samt ett pris af 2000 francs för en Historia om den religiösa och teologiska rörelsen bland Frankrikes protestanter från 1789 till närvarande tid. I England fortsätter den episkopala högkyrkan sina försök att utröna, hvad trosförföljelser mot kyrkans tjenare kunna förmå till motarbetande af vår tids angrepp mot den gamla ortodoxien. Förutom den af biskopen i Salisbury för hans afhandling i Essays and Reviews anklagade Wilson har en prest på ön Wight blifvit ankla gad af biskopen i Winchester, derföre alt han uti en utgifven predikosamling förnekat den gamla rättfärdiggörelseteorien. Emellertid vill icke den fria andan af dessa förföljelser låta besvärja sig. För gendrifvande af det från de ortodoxas läger framkastade påståendet att de uti Essays and Reviews som resultater af den vetenskapliga forskningen framställda satserna vore idel tyskerier, som ingen tänkande man i något an