LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL bOKETO2 AXTONIO. ) Det gör mig rätt ledsen att slå kallt vatten öfver dina poetiska utgjutelserX, sade Paolo litet ironiskt, Smen för mig, en af de oinvigda, börjar din pariserhjerna, efter ett par timmars besök, förefalla något enfaldig. Detta är en annan af de realiteter, som genom uppfostran skall blifva dig begcipligare, sade Du Genre. Låt oss nu gå till lomstermarknaden vid Madeleine. För att se på grisetter?t frågade Paolo. Ett uttryck från venstra Semestranden. Till din upplysning får jag meddela, att grisetten såsom samhällsklass ej finnes till på denna sidan floden. De spridda exemplar som emigrera hitöfver blifva snart upphöjda till loretter. Här herrskar loretten enväldigt. Låt oss gå.? De stodo i denna stund midtför chausste dAn in. Hade den tilltagande skymningen ej hindrat det, skulle Paolo kunnat se fensterna i det hus vid Boulevard des Capucines, der hon hade bott. En djup sorgsenhet föll öfver hans ansigte då han svarade: Nej, jag tackar dig. Jag bryr mig hvarken om grisetter eller loretter. Jag känner mig ej vara på min plats i denna del af staden. Nu vill jag säga dig god natt och gå hem till mina penater. Gå hem klockan sju?? invände Du Genre; det är ju knappast sent nog för hönsen att sätta sig på vageln.f . . Klockan blir nära åtta innan jag hinner hem och jag skall vara uppe i tid.? 4) Se A. B. n:r 150—154. 155, 157—159, 162, 163—184, 186, 187, 194—200, 202 och 203.