LAVINIA. AF FÖRFATTAREN TILL DOE102 A:TONIO. Det är elt försoningsoffer zom blifvit e erbjudet från grafvens brädd?, förtfor den gamle mannen; ni kan lika litet neka alt antaga det, som ni kan vägra en döende förlåtelse.? Jag måste tala ärligt?, sade Paulo ; jag kan icke säga att mitt hjerta är rördt till lörsomng, då detta ej är händelsen.? Det skall nog i sinom tid blifva uprmjukadt, sade notarien. ?Ett bevis afförlåtelse för begångna orättvisa handlingar emot Oss, som blifvit oss alla anbefaldt, kan ni åtminstone gifva — ni kan vörda den aflidnes vilja; den bör hållas helig. ?Må så vara då, sade Paolo besegrad om också ej öfvertygad (Du Genre drog belåtlet ett djupt andetag); jag skall låta det bero vid eri råd, min herra.? Brefvet från Rom innehöll enkla men nogsranna upplysningar om huruledes Mancini borde gå tillväga. Såvida arfvingen icke ör närvarande ville, eller kunde återvända ill sitt fäidernesland, underrättade signor åuarini honom, att han blott behöfde skicka a fullmakt till en afhr Guarinis vänner och mbetsbröder hvars namn han uppgaf, och! Ienne herre skulle då i egenskap af Paolos juriiska ombud vara närvarande då förseglingen sröts, då bouppteckning förrärtades o. 8. v.; Bin skulle, med ett ord, jakttaga allt som vore föreskrifvet vid ett dylikt tillfälle. En ådan fullmakt uppsaltes med detsamma ot Du Genres notarie, undertecknades at Paolo. ) Se A. B. nir 150-154. 155, 157—159, 162, 163 181, 186, 187, 191—200 och 202. ;