redaktioner; 2:0 att för referenten en pas sande plats är förbehållen, från hvilken ha väl kan se och höra allt som påsserar oci -säges,.skrifya med. beqvämlighet och af lägsna sig med lätthet; 3:o att handlingar som skola uppläsas, så framt de finnas tryckta antingen tillsändas dem i inbjudninger eller på stället utdelas till teferenterna. Aj fogrmmen, kataloger och dylikt gå alltid de örsta exemplaren till tidningarne. Åro ej afdrag tagna, så tillåter man tidningarne at taga aftryck genom atklappningar. Talare som hafva utarbetat sina tal, låta af dem taga aftryck genom kopieringspress och tillställa dem referenterna. Ett sådant tillmötesgående å publikens sida gör det också möjligt för tidningarne att både hastigt och säkert redogöra för förhandlingarne. Man bör: jar.ej i Tacland sin journalistiska bana med att prata politik, att läsa i själen på furstar och ministrar och gifva dem goda råd, utan dermed att man lär sig att med sinnena uppfatta hvad som passerar, afrunda beskrifningen derom till en pogjaten bild och utkasta. den på papperet i flygande hast äfven under störanden af alla slag. Denna förskola, den bästa som finnes för omdömets och . uttryckets utbildande, gifver de mest skiljaktiga färdigheter ett passande spelrum, ifrån beskrifningen om ett-upplopp, en eldsvåda, berättelsen om ett rättegångsfall ända till en William Russells skildringar. Den nyligen aflidne lordkanslern af England samt otaliga statsmän och högt uppsatta i personer hafva börjat med att föra blyertzpennan i en ?note-book?, och det är kändt att ledaren af en utaf Londons förnämsta tidningar ännu ibland personligen refererar, för att se om han ännu kan det. Huru :bedrifves ;deremot saken hos oss? Vi vilja besvara frågan i allmänna uttryck. Inbjudningen till tidningarne förgätes lika ofta som den göres. Vanligtvis låter man saken hafva sin gång och väntar att redaktionerna sjelfva skola passa på. För särskilta platser för dem, der de kunna se och höra samt röra sig någorlunda beqvämt och ledigt, sörjes sällan. Meddelanden efteråt lemnas väl ibland; men vanligen för sent att. inkomma i. det. först utkommande numret; för att få några på förhand måste mån ega personliga förbindelser; och när nudet: ena eller andra bladet: gynnas, framför-de andra, så får man ej. förvåna sig öfversen viss böjelse att löna ynnest me nest; ogunst med ogunst. Och det roligaste -af allt är, att det är just publiken sjelf, som lider värst af dehna sin likgiltighet, och likväl ligger ej felet egentligen i brist. ipägipd vilja, utan uti brist på vana. i kunna naturligtvis ej klaga, om personer, hvilka offentligen utställa eller visa något som är värdt att beskåda, äro karga med sina inbjudningar; de skada sig der-med mest sjelfva, ty redaktören. för, sin person är vanligtvis föga nyfiken; men, när fråga är om; öffentliga rådslående församlingar, adå tänkes ofta sist eller alldeles icke på. pressens representanter. Vi vilja här ej tala om de fall. — och; de äro . just. ej. sällsynta — då ledarne af offentliga församlingar önska att ingenting af förhandlingarne må komma in;i; bladen. Det råder ännu myc.ket frimureri hos vår byråkrati, hvars medTemmar -oftast-få ledningen af dylika möten sig anförtrodd. Men äfven i sådana fall, då ingen motvilja för pressen finnes, försummas oftast det aldraenklaste. Efteråt sysselsätter man sig mycket med referatet, man förargas om några misstag blifvit begångna, men man gör, medan tid är, ingenting för att förebygga dylika misstag. Må denna erinran tjena till.att framkalla en ändring här-: utinnan; den skall tillskynda allmänheten sjelf den största fördelen. FR