hertigen och af honom utnämnes. Dock måste. församlingen med en röstpluralitet af 34 förena sig-om denne. Kan ingen sådan pluralitet komma till stånd, skall embetet ett år uppehållas: genom vikarie och ett nytt val försökas. Kan icke heller nw någon sådan -pluralitet tillvägabringas, utnämner storhertigen pastor efter eget behag. För svenska läsare skall. ett sådant till-Ån ättningssätt. tilläfventyrs. synas föga inbjulande. Vi veta nogsamt huruy till-och med ler församlingen har en. oinskränkt rätt att ned den allraringaste bråkdels röstpluralitet ulsätta någon af:de tre. på förslaget uppörda, ofta nog det förhållandet inträffar, att ngendera af dessa 3 kan anses skicklig till utt uppfylla sitt kalls åligganden. Men härvid må väl märkas: I Fyskland, der öfvernufvud iögen komministergrad finnes, kan ällan: eller: aldrig det förhållandet inträffa, tt alla tre äro utlefvade. Och fastän -pastoraterna der såsom här äro mer eller minIre indrägtiga, har man i Baden åtminstone vetat sätta gräns för transportsökeriet.Man nar till den ändan fördelat pastoraterna i em särskilda klasser, men anordnat löne-ummorna efter -pastorernas . tjensteålder. Fillträder man alltså vid unga år ett pastorat, som afkastar mer än-hvartill man i craft af tjensteår är berättigad, inbetalas ifverskottet till en gemensam centrälkassa. Qvarstannar en pastor: åter vid ett mindre pastorat,..så åtnjuter han vid högre: ålder j;önefyllnad-ur samma kassa. Oberäknadt bostad, trädgård m. m. åtnjuter alltså en pastor med tio tjensteår och derunder: 800 floriner, .med öfver tio till aderton tjensteår 300—10530.41., med öfver 18 till 24 tjensteår 1050—1300 fl., med öfver 24 ända till 30 tjensteår 1300—1800 fl., med 30 tjensteår och derutöfver 1800 fl. Härigenom förebygges att presten der icke ända till graf vens rand står på transport; samt för det andra vinnes härmed den fördelen, att pre: sterskapet redan uti sin,unga kraftiga ålder kan nå en änständig befordran och en sjelf. ständig verkningskrets. Härigenom förebyggas ock i ganska väsendtligsmån olägenhe: terna för församlingarne af den inskränkta tillsättningsrätten. hvad lönernas belopp åter vidkommer, så ser man, att dessa ej äro stora, då. man vet, att 1 florin icke mot: svarar fullt 1 rdr bko enligt vårt mynt, synnerligast om de jemföras med dem, som innehafvarne af de större pastoraterna hos oss åtnjuta. Men härvid bör tillika tagas i betraktande, att lefnadskostnaderna i södra Tyskland äros vida mindre än hos oss. I 66 108—114 handlas om öfverkyrkorådet, som är den högsta kyrkliga administrativa -myndigheten. Af gammalt hafva denna myndighets ledamöter blifvit tillsatta af storhertigen, och blifva det äfven nu, förutom det förut anförda synodalutskottet, som af; generalsynoden utses. Det skulle blifva allt för vidlyftigt att anföra alla de funktioner, som tillhöra denna kyrkliga auktoritet. Det utöfvar all den myndighet, som hos oss konungen genom sitt ecklesiastikdepartement utöfvar uti kyrkligt hänseende, men utom dess. en del af de ärenden, som hos oss tillhöra konsistorierna. Under. dess vård och ledning står allt--hvad till prestbildningen hörers Sådan är i: korthet. den. kyrkliga författning, som blifvit förelagd den-nyligen församlade . generalsynoden och af densamma med stor pluralitet: blifvit antagen. Man fattar lätt, att denna författningoväckt stor glädje hos. alla frisinnade i kyrkligt hänseende. -Omsän.den ie sjelfstyrelsens principer ej blifvit fullt genoniförda i densamma, så kan ej nekas, att hon ju är uppå dessa baserad samt lemnar ett ganska fritt och vidsträckt utrymme för deras verksamhet. i Tillslut. kunna vi-icke. afhålla oss att meddela några stycken ur:det tal, hvarmed en af öfverkyrkorådets nya andliga medlemmar :dr Rothe förordade: densamma. 2Genom den i,;Oktober utfärdade kyrkliga lagen?; sägershan i: detta stal bland annat, har Vårt lands: evangeliska kyrkas skHjsmessa från. staten blifvit fullbordad: En verkliga :sjelfstyrelse ;har .å statensrsida blifvit tillerkänd vår kyrka; men, hvådsom blött är den andra sidan afsammasakyhon stödjer sig nu på sig sjelf; och etaten lånar henne icke längre sin arm till handhafvande af ordningen inom henne. Hon måste nu med: sing egna medel besörja sina angelägenheter. Er sådan befrielse: från staten har vårit enaf många bland våra embets-; bröder länge. uttalad. önskan; men nu, då dess fullbordan. närmar.sig, förskräckas de för densamma och trösta sig med-hoppet, att jemväl. enligt den nya lagen förhållandet mellan kyrkan och staten isjeltva verketi. skall blifva-det:fordna ; — en fåfäng tröst, hvars, bedräglighet erfarenheten redan på flerfaldigt sätt har ådagalagt. -Denna i orund förändradevställning. i vår kyrka må förekomma många som en olycka ;jag för min del kan icke beklaga, utan tvärtom glädja mig öfver densamnia, Ty med hvilka faror än en sådan kyrkansställning må synas hota, är det likväl den enda ställning,som är kyrkan. värdig, att hon utöfvar den henng tillkommande vården äned kr i med tillltjelpsafxfysiskt. tvång,. utan endast i kraft N jar och den fria lydna denszandliga; makt. i kärleken. På denna sednare makt är hon.numera ensam hänvisad; Frågar med nemligen, hvilken makt hon hädanefter må kunna sätta i stället för den fysiska, som staten lånade Henne förl att upprätthålla hennes ordningar mot motspänstiga, så är svaret: blottoch bart en moralisk makt. Det synes mig derföre ove dersägligt att. denna. i grund förändrade ställning is vår kyrka nödvändigt måste medföraren principiel ombildning af hennes författning. Ty efter menskligt sätt. (om Her. ren i himmelen är här icke fråga) har hon i intet-annat stöd än sina medlemmars kyrklioalkginna nack ondarvilial Villöhon fram: — CN ff Ö -— AL ÅK cc CK — Om RR Vv göra oo. br 0 TO Te 0 RR OT FD TR VR RS JR RE NR MG RA FE VR fr KR AN FANER IRAN