STOCKHOLM den 27 Aug. Konung Carl XV:s resa tiil Frankrike och England fortfar änfu att utgöra föremål för hvarjehanda funder ngar inom den -europeiska pressen. De yttranden som förekomma i de tyska tidningarne äro särdeles karakteristiska och ge ett talande bevis för den löslighet, det sväfvande fram och tillbaka mellan alla slags ytterligheter, som 1 tmärker den politiska opinionen i Tyskland. Det är blott några månader sedan de tyska tidningarne enstämmigt förklarade att det in: nerligaste förhållande vore rådande. mellan preussiska och svenska kabinetterna och att det numera icke kunde komma i fråga att Sverge, som då i flera artiklar öfverhopades med de utsöktaste artigheter, skulle på något sätt kunna taga, parti för Danmarkuti dess stridigheler mot Tyskland. Det haricke behöfts mera än att konung Carl XV gjort en liten tur till Paris och London, för att den tyska pipan plötsligen ger ett helt an: nat ljud. Bland de mest karakteristiska i detta hän: seende är följande artikel i Kreuzzeitung: : En ung, krigslysten furste på Sverges tron — en resa med, om än icke offentligt erkända, så dock otvifvelaktiga politiska ändamål, företagen af en furste, hvars namn påminner om det svenska jernhufvudetX, som vid Narva lärde ryssarne huru de skulle öfvervinna honom vid Pultava, — en pilgrimsfärd till detta Mekka, der otvifvelaktigt afgörelsen af de europeiska frågorna sker, vare sig med eller utan kongress, — kejsar Alexanders så oväntade påbud om inkallande af en del af Finlands gamla representation. — det uppskof med förbundsexekutionen i Holstein, som Danmark vunnit genom ett försigtigt undvikande, — den uppenbart afvoga och stridslystna sinnesstämning som man i Petersburg har trott sig märka i Stockholm sedan Carl XV:s uppstigande på tronen och som man under några månader har sökt komma på det klara med, — de betänkligheter som i sjelfva Sverge blifvit uttalade i anledning af konungens resa, hvilken öfver landet kan nedkalla sedan lång tid okända pröfningar — allt detta är stormgar och ovädersskyar, som från vår utkik synas i norr. Deras flygt och gång skall åtminstone ej blifva obemärkt, om än det hotande drager förbi för att kanhända bryta ut i en aflägsen sydost, ty hela hori sonten är omgifven af stormmoln. Vi se dunst och dimma höja sig, men kunna ännu ieke upptäcka hvar de samla sig till åskmoln, hvar marken med största framgång blifvit tillräckligt upparbetad och uppluckrad för att draga till sig blixten. Danmärk vill icke gifva efter för de tyska fordringarne; undvikande är icke eftergift. Det finner understöd hos de icke-tyska stormakterna och tror sig vara säkert om den hjelp, som iden om alla skandinaviska folkstammars solidariska förbindelse innebär. Hvad Danmark för längesedan har ernått i Paris får stöd och fasthet genom konungens af Sver ge besök; och i trots af den varma vänskap som man i Tuilerierna låtsar för Ryssland, tycker man der om, som bekant, att åminna vännerna — när de hysa betänklighet i ett eller annat afseende — att man någongång skulle kunna komma i det predikamentet att ej som förr kunna vara döf för polska, finska eller tscherkessiska eSchmerzens-GeschreiX. Hvarföre vill också kejsar Alexander icke erkänna konungen af Italien? Det lilla Sardinien har ju vuxit till en stormakt under den napoleonska örnens vingar — hvarföre skulle icke Sverge också kunna blifva det? Konung Carl är med passion militär, han låter just nu utifva ett praktverk öfver sina trupper, och bland dem trifves han. bäst. I Polen hänger sig den ena blytyngden efter den andra vid Ryssland, Preussen tror man vara isoleradt, England anser man med rätta icke vara i stånd att företaga någonting annat än för sina egna intressen, Österrike är förlamadt, smärteskrint kan man lätt organisera efter behag. Detta är icke ogynnsamma utsigter för ett nordiskt Sardinien, när Preussen alldeles icke vill göra någonting för att förtjena detta namn, och — hvar blir då vår nästa valplats? ) ?Då ligger nästa valplats mellan östersjökusterna och Berlin. Vi ha för ejlänge sedan hört en betydande militärisk autoritet åstå och bevisa att vid ett krig om venstra henstranden skulle slagen sannolikt ej bli utkämpade vid Rhen, utan på norra sidan om Berlin, och detta helt enkelt af det skälet att Frankrike genom sina transportmedel till sjös är såväl hela Tyskländ som Preussen ensamt så fullständigt öflverlägset, att icke ens jernbanorna skulle vara i stånd att hindra en landstigning på östersjökusten. När detta gäller om ett krig med Frankrike ensamt — och vi ha icke hört irån någon kompetent sida betviflas eller -vederläggas möjligheten af en sådan kombination —, så gäller det ännu mera om ett krig, i hvilket Sverge står på Danmarks sida och begge råda öfver de engelska ministrarnes laisserallez och Frankrikes sympatier — sympatier. hvilka som man mins, på en öfverraskande kort tid förde en fransk här öfver Alperna till Montebello och sjövägen till Magenta. Lyckligtvis vinner fienden på längden ingenting, oaktadt dessa.-gynnsamma utsigter, för ett anfall på norra Tyskland, ty afgörandet ) Härtill svarar den officiösa Allg. Preuss. Zeit. följande mystiska ord: -Var försigtig, heter det vid förposttiensten: men bibehåll klallblö