Exercis-reglements-språket. är så torrt och enligt sakens natur så skiljdt från variationer, i det att det går efter en 100-årig slentrian, alldeles som sjömansspråket, att det förmodligen endast kan vara i inledningen till det Mankellska frnentet som recensenten saknar ett vårdadt och värdigt språk. Denna inledning har insändaren läst och, utan att ingå i något bedömande af de der uttalade åsigterna, måste han dock för sin del bekänna, att, hvad språket beträffar, finner han det hvarken missvårdadt eller ovärdigt — men detta. kan bero på tycke och smak -— och skulle äfven några meningar bära stämpel af hastverket, så hade sådant kunnat anmärkas, utan att språket ändock bort göras till föremål för ett så formadt klander som här, och detta så mycket mera som ett exercisreglemente aldrig sammanskrifves utaf någon af de aderton. Ng vill insändaren fästa uppmärksamheten på, att-det är förtjenstfullt af en ung afficer att sysselsätta sig med författandet af försla till. exercisreglementen och dylikt, och att, d han trycker sådana och lemnar dem i allmänhetens händer, han borde undgå sådana kritiker som den ifrågavarande med dess öfversittarespråk och personliga försmädligheter, hvärs egentliga syften icke undfalla de uppmärksammare. Vi vore sannerligen att gratulera, om armåns unga officerare arbetade så i och för militäryrket som löjtnant Mankell. Sjelfva misstagen under dylika sträfvanden kunde blifva både dem och armån till nytta om en sådan tendens hos det yngre armebefälet vårdades af systemet och dess koryfeer, och bättre vore om man emellanåt. i våra tidningar finge läsa höfviska recensioner öfver hvad unga officerare författat i sitt fack, än att der få se polisoch domstolsransakningar öfver deras excesser, hvarpå sednare tider lemnat alltför skarpa PER F. d. officer.