sim bejåtenhet med åtgärden, synes det oss som den omständigheten, att hypoteksbanksdirektionen belastar låntagarne med en provision för en åtgärd, som till och med ett så ovigt embetsverk som riksgäldskontoret kunnat sjelft verkställa, verkligen är egnad att blifva — hvad den äfven blifvit — föremål för anmärkningar och klander. Säkert är också, att det ingalunda innefattar någon artighet åt hypoteksbanksdirektionens medlemmar att, såsom Alleanda, förutsätta att de, fastän de åtagit sig det vigtiga värfvet. att leda -bypoteksbankens storartade operationer, ej skulle förstå att bestämma sig till hvad kurs de för dagen borde sälja. : Hvad slutligen angår remittenternas beqvämlighet, så tro vi oss veta attriksgäldskontoret, som alltsedan 1858 sålt vexlar till stora belopp, städse, liksom enskilta affärsmän, tillhandahållit vexlarne på eftermiddagen samma dag de blifvit bortslutade. Och om det för öfrigt vore sannt, att några svårigheter och omgångar mött vid beröringen med banken eller riksgäldskontoret i vexelaffärer, och att våra publika verk ännu icke lärt sig att inrätta sig affärsmässigt, så innefattar detta icke något skäl hvarföre icke den helt och hållet nyorganiserade hypoteksbanken icrxe skulle kunna inrätta sig så affärsmässigt som man någonsin kunde önska, hvilket dessutom torde vara så mycket lättare som banken till kamrerare antagit en kunnig oeh rutinerad affärsman.