Anteckningar från Gotlands kuster. (Ur Gotlands Tidning). (Slut fr. n:o 165). Som vi i föregående uppsats nämnde, syn tes Lars Garnström och hans son, Anders aldrig mera. Hans båt upphittades sönderslagen vid Närs holme. Den tappre kustPoen uppslukades således af detta haft, som han i så många år älskat, men äfven bekämpat, Efter ett långt och stormigt lif unnades honom icke ens grafvens lugn. — Om orsaken till olyckan gick en dunkel berättelse, för hvars sanning vi dock ej kunna ansvara. Man vill nemligen veta att bei hafvaren på skonerten Amatus manövre illa vid Garnströmarnes aflägsnande från Bord. Nämnde skeppare förliste någon tid derefter på Bornholm, hvarvid han sjelf och hela besättningen, så när som på en man, omkommo, och af denne ende räddade man cha vi erhållit sagde notis. Redan i många år under fadrens tid hade sonen Jacob Petter, född 1815, i förening med sedermera uppträdande bröderna Karl Emanuel och .Hans, biträdt vid lotsningen. Jacob var fadren i ny upplaga. Ung, stark och manlig öfvergick han denne synnerligen i djerfva handlingar. Man berättar om denne ovanlige kustbo en mängd bedrifter, alla sammanstämmande i det högsta beröm öfver hans mod. Då skepparne ansågo det omöjligt att gå till segels från redden, tog Jacob kommandot på eget ansvar och mis lyckades aldrig. Han och nämnde har Pröder voro så mäktiga silt yrke, att de kände hvarje sten i sina farvatten, de uppsökte nya farvatten och beseglade dem så svåra de ock voro. Om desse lotsar kan med ett ord sägas, att de voro praktexemr plar på våra kustboer, sådana de danas genom öfning och genom öns läge midtuti detta oroliga haf, som sköljer dess stränder. — När fartyg strandade vid kusten,