anmäla och när slaver och magyarer be-,t trakta Österrike såsom den gemensamma fienden, är redan det första steget till en sammuanslutni taget. . Magyarerna börja dessutom finna understöd från om annan sida, nemligen från Böhmen och Galicierf, hvilkas beteende med rätta väckt förundran. Det finnes ingen, som lidit mera af germanise-1. ringen än czecherna, och de österrikiska po-1s lacka ne ha erfarit hvad det vill säga attil 1 1 regeras af tyska embetsmän; men icke desto minedre beslöto båda att sända representanter till riksrådet i Wien, och ehuru dej. der uppträdt i opposition mot den tyska ma-j: joriteten, äro de, dock ständigt närvarande i församlingen. Åtskilliga sammanstämmande underrättelser föranleda emelertid till det antagande, att czecherna och polackarne omsider vilja göra allvar af sitt hot attutträda ur riksrådet, just då det skall fatta beslut! om vigtiga financiella förslag, och helstatsförsamlingens bestånd skall då vara en omöjlighet. Genom en alljans mellan nordslaver, magyarer och sydslaver skall det österrikiska systemet krossas, och antingen måsiv då monarkien falla sönder, eller också nödgas kejsaren finna sig i att bevilja! de särskilda statsdelarae sjelfständighet, så ati de liberala principer, som han hittills blott på skrymteri hyllat, verkligen sättas i verket. Men för att en sådan förening mot den, gemensamma faran skall komma till stånd. är det framför allt nödvändigt, att den nationella frågan i Ungern blir på ett rättvist sätt löst. Att landtdagen i Pesth varit såj! länge samlad, utan att sysselsätta sig med denna sak, vittnar redan om, huru mycket magyarerna i detta hänseende ha att besegra, och man erfar också verkligen, att de bloit ytterst ogerna skrida till eftergifter på sj råkområdet. En komit, som först nedsattes i Pesth i och för denna angelägenhet. hade efter långa förhandlingar kommit till ett högst otillfredsställande resultat; ty derj! kunde icke lösrycka sig från de gamla traditionerna om det magyariska språkets på del, historiska förhållandena grundade öfvervist, , och det kunde ha haft de svåraste följder, . 1 om detta förslag kommit under diskussion. Till lyeka för Ungern har detta dock icke skett, och orsaken dertill måste förnämligast tillskrifvas den opposition, som komiten. mötte hos de ungerdka emigranterna, hvilka: utomlands haft tillfälle att se, hvilken bety-: dande roll nationalitetsprincipen spelar, och derföre kommit till den öfvertygelsen, att magyarerna skola förderfva sin sak, om del betrakta sig såsom herrskande nation. Isynnerhet har emigranten Horn, som i Journal l: des Debats, Courrier du Dimanche och sjelfständiga skrifter beh :ndlat österrikiska förhällanden, i en följd af bref från Paris till. ett blad i Pesth enträget varnat sina lands-1, män för att ställa sig på en exklusiv ma å. gyarisk ståndpunkt. I stället för det ur-J: sprungliga komiteutkastet har nu, såsom enl: följd häraf, ett annat uppstått, hvilket gör de icke-magyariska nationaliteterna väsendt; liga eftergifter, men somdock blott kan betraktas såsom det första steget på en ny väg, emedan icke heller detia kan sägas :! öfva lika rättvisa mot alla. Komiten före I slår, att på det kommunala området der största möjliga språkfrihet skall råda; hvarje, kommun bestämmer sjelf hvilket språk skall. vara dess officiella, men minoriteten har rätÅ. tighet att tala sitt eget språk i kommunal församlingen, och när kommunalstyrelsen officielt vänder sig till någon ar invånarne. skall det ske på dennes eget språk. I kyrkan och skolan råder likaledes fullkomlig J: frihet; hvarje nationalitet kan inrätta skolor och alla skolor ha samma anspråk på sta tens understöd: I afseende å den högre undervisningen tillförsäkras vidare alla nationaliteter lärostolar vid universitetet, och i de offentliga skolorna skall språkfrågan väl ordnas genom kultusministerns resolution, men han är förpligtad att låta beslutet bero a! språkförhållandena på hvarje ort. I komitaternas församlingar kan majoriteten like som i.kommunerna bestämma, hvilket s skall vara det officiella, en minoriteten kar fordre, att äfven på dess språk ett protokol: föres öfver lörhandlingarne, och der mino rileten är magyarisk, påbjudes det till oci med, att ett dylikt protokoll skall föras til; efterrättelse för ceniralregeringen, ty sk vexlingen med -dennåskall uteslutande s på magyariska. Där finnes således en olikhet, ty det visar sig redan af denna föreskrift, att centralregeringen endast begagnar det magyariska språket, oaktadt det vis: ligen tillåtes hvårje undersåte, som omedelbart vänder sig till henne, att begagna sit: modersmål. Annu bjertare framträder denn: olikhet i unkt, som st.dehandlingarne på landtdagen skola s endast på det magyariska språket. Dei sjötande i denna föreskrift mildras ej deri genom, att lagarna skola kungöras på all: de språk, som talas i landet, och man kar med säkerhet antagse, att den skall lägg: stora hinder i vägen för Ungerns återupprättelse till dess fordna omfång; men det är ännu blott ett förslag, och händelserna: gång skall möjligen göra det tydligt för landtdagen i Pesth, utt det är klokast att ej göre förslaget till gällande lag. Eget nog är det likväl, att tyskarne fö ögonblicket varmare än någon sympatiser. I med de: nationella, minoriteterna, ehuru de J. icke blott lugnt åsågo Bachs tyranniska germanisering, utan till och med gålvo sitt bifall till densamma och med välbehag lyssnade till Augsb. Allgem. Zeitungs fantasier. att tyska språket inom kort skulle bli dei