motgång nedslog något litet Frans tillförsigt: Då han fann sig i denna eleganta salong, då han hörde tätt invid sig slamrandet af silfver samt skratt och prat af grannens talrika betjening, så fästade han mot .sin vilja sina: blickar på sin torftiga drägt och började frukta för utgången af detta steg. an försökte väl att upplifva sitt mod genom att uppkalla alla sina resonnementer, men han fann dem ej numera lika kraftiga; ew slags instinktartad förstämning, ökad genom väntan, grep honom mer och mer; för hvarje ögonblick. Dessutom beröfvade honom en, som det kan tyckas, obetydlig men likväl vigtig omständighet hela hans sjelftillit. Då han förberedde sig på detta möte) hade han alltid beräknat att err Koffmann skulle mottaga honom i sitt kabinett, det var dit han i tankarna försatt sig; hans inledning, hans rörelse, huns förnuftsgrunder, allt hade han i sitt bufvud afpassat efter. det rum han kände till, och förändringen af plats för den s rid som skulle börja kullkastade alla hans förutsättningar. Han-hade hoppats ati få råka sin granne i enrum, utan att behöfva befara afbrott, och i stället skulle han nu tala med honom uti ett rum med genomgång, med öppna dörrar och under bullret af bordet, som ardukades. Instinktmessigt förstod han att han skulle vara mindre fri och mindre stark på denna nya skådeplats. : Herr Koffmann infunue sig ej ensam, han skulle känna sig hemmasladd, omgifven af sin betjening och sin rikedom. Frans -befänn sig: samma belägenhet som en general; hvilken mar-, scherär, mot fienden. 1 visshet alt besegra honom och finner honom förlagd samorstiä des än han väntat. En ny stridsplan måste uppgöras. Allt detta sammanlagdt beröfvade omärk