matta, en kanonkula, insydd i densamma, en hastig plumsning i vattnet, utan någon bön eller välsignelse — oeh de voro borta. Många andra bade erhållit svåra skador, få, om någon, voro utan skråmor och bulor, ty styrmännen tyckte det vara ingenting att slå en karl till däcket med sina metallhandskar, som vid hvarje slag lemnade blodvite efter sig. Lika litet drogo de i betänkande att med något tillhygge af jern eller trä utdela slag, som fällde sin man, och käpparna och daggarna. voro i oupphörlig verksamhet. Jag kan icke påstå, att de mera lifsfarliga vapnen mycket hegopnaden Jag såg väl kaptenen gifva en lat sjöman ett köttsår med sin huggare, och förste styrman uafsköt pi stolskott på två man af besättningen hvilka voro uppstudsiga, men såren voro ej svåra, och skotten riktades med afsigt mot vaden. -Men jag hyser intet tvivel att de af temligen obetydliga anledningar utan. betänkande skulle ha skjutit och huggit. Många bland besättningen voro dock muntra och belåtna. Provianten var ypperlig och bestods frikostigt; skjortor soch yletröjor ulemnades beredvilligt mot afdrag å hyran: sroggen. var god. Det var blott strax efter en-bestraffning, som de mera tanklösa voro vid dåligt lynne. Men andra. funnos äfven, för hvilka disciplinen var outhärdlig, och kaptenen fruktades af.dem, som om han varit en riktig ond ande. Styrmännen voro mycket barska. men kaptenen var en ännu värre tyrann. Han höll. strängt efter. de svaga, men mestaf alla den stackars unga schweiziska målaren, som; blitvit narrad ombord. Denne var en hygg -lig karl, något enfaldig och timid, och aldrig fullkomligt fri från sjösjuka. Han hade varit en ypperlig arbetareiland, men kunde aldrig bli någon sjöman. Jag beskyddade