NY ICKE UTNNDNaee all 1. 1O DENCCSaBaS UM Act sista hvilorummet. Afven det heliga korset släpades, sålunda skymfadt, till högvakten. (Sorglustigt var att; dagen derpå, tvenne ryska soldater kommo i tvist med hvarandra med anledning af deras olika uppfattningssätt rörande detta helgerån. Den ene lick samvetsförebråelser och påstod att det var orätt att skymfa Kristi eller jungfru Marie bild. Den andre menade tro på att det gjorde ingenting, då det icke var Rysslands utan Polens jungfru Maria, och den ansåg han sig ej förpligtad att visa någon vördnad. Från ordvexling öfvergick man till handgripliga argumenter och de militära teologerna måste af en tillkallad patrull stäfjas i sin religiösa ifver.) Vi vilja nu också direkt besvara de båda, i de ryska tidningarne framställda frågorna. Ryska myndigheterna hafva naturligtvis stor nytta af alt så få mord som möjligt bli kända, att Europa icke får erfara att så många offer fallit för den moskovitiska barbarismen. Det är derföre man bundit en sten vid mer än en blödande polack och sänkt hans kropp till Weichselns botten — der tiger den stilla; och skulle något lik flyta upp, hvilket också redan skett med mer än ett, så kan det ju vara en drunknad, och visar sig på den dödes kropp nåora blodiga märken, så kan han ju hafva stött sig vid drunknandet. Eller ock gör man så som det skedde några dagar efter den 8 April med en död kropp hvilken, då den guttaperkarock han var iklädd påskyndade dess snara uppflytande, af Weichselns vågor uppkastades, genom en egen ödets skickelse, just på egorna till godset Tarkomin, Mukanofjs egendom. En undersökning anbefalldes, för att utröna dödssättet och hvem den drunknade i lifstiden varit. Men. som hufvudet befanns klufvet af ett sabelhugg, armen afhuggen, ock i rockfickan påträffades ett pass, hvaraf upplystes att den döde var tysk och anställd vid den nya brobygnaden öfver Weichseln, så uppsköts undersökningen och om natten kommo tvenne civilklädda personer (hemliga polisagenter) och stulo bort den döda kroppen med allt tillbehör. Af undersökningen blef ingenting och den stackars tysken hvilar nu i någon sandhög invid Weichselns strand, der de båda ryska handtlangarne skyndat att obemärkt gräfva ned honom. Vi vilja i det följande tillse hura djup betydelse dessa demonstrationeri Polen kunna hafva och utforska hvar grunden till desamma bör sökas. Vi vilja äfven ännu mera utförligt omnämna hvad som tilldragit sig i Polen under den sednare tiden; men först skola vi redogöra för några utaf de i början af denna uppsats påpekade demonst ationer. i Den vackraste af dessa är måhända den, hvilken egde rum, måndagen den 22 Juli. efter den gudstjenst som i katedralen på förfniddagen blifvit firad till minne af den i Paris aflidne furst Czartoryisky, hvilken, såsom vi veta, kan sägas hafva i sin person innefattat den polska nationalitetsprincipen. Då den gamle erkebiskopen Fijalkoschi, som sjelf förrättat sorgemessan, åkande skulle begifva sig hem. från kyrkan, spändes i ett ögonblick hästarne från vagnen, hvilken derpå drogs af polska ynglingar, män och gubbar, och den vördade patriarken fördes i triumf till sitt hemvist. Dit anländ trädde han ut på en balkongi första våningen, tackade folket och utdelade välsignelsen. Hela folkmassan föll på knä, uppstämde en fo sterländsk sång och begaf sig derpå, under tystnad och värdig hållning, hvar och en hem till sig. Från domkyrkan och till erkebiskopens hemvist kastades oupphörligt blommor in i vagnen från fönstren vid de gator der tåget framgick. Öfverallt helsades den gamle själasörjaren med vördnad och hänryckning, hvartill ännu en ytterlizare orsak torde böra sökas deruti att han vid åtskilliga tillfällen, tvertemot det gilna förbudet att icke några polska nationalsånger sku le få sjungas i kyrkorna, tillåtit presterna och folket att efter gudstjenstens slut afsjunga åtskilliga af Polens mest omtyckta och mest betydelsefulla fosterländska sån ger. Ett förtryckt folk, uti n vapen, har intet annat sätt att gifva luft åt sin fosterlandskärlek och, utom det djupt gripande som ligger i dessa fosterländska sånger, kan den sanning ej förnekas, som uttalats af en iysk skald, att Sett folk, som ej ka: sjunga. kan icke heller segra, samt att modiga hjertan och skuldlösa samveten sjunga gerna! Den andra demonstrationen egde rum dåen förut eller den 21 Juli, då Warschaus nvånare afsände en deputation af fem personer till engelske härvarande konsuln, för utt på detta sätt egna en hyllning åt Engand för de i engelska kammaren uttalade sym; atier för det olyckliga Polen. De fem leputerade, hvilka åtföljdes till engelske konsulns boning af en talrik menniskomassa, jfverlemnade till honom fem blomsterkransar, med hvilka konsuln genast smyckade let i hans förmak befintliga porträtt af drottning Victoria. Han besvarade derpå de deputerades tal, tackade dem och sade sig vilja till sin regering. afgifva rapport om denna vackra hyllning åt löngland. Allt afopp stilla och värdigt och nästan alla de i demonstrationen deltagande äfvensom de fem deputerade hade redan begifvit sig från enxelske konsulns hotel!, då kommendanten i Warschau, general Melnjikoff, med andan i halsen kom till stället och frågade hvad detta skulle betyda? Hvad det nu var för ya demonstrationer och upptåg?? Höfligt, nen med mycken ironi, svarade man hoiom: Bry er icke om den saken; hvad vi skulle göra är redan gjordt — och det var lessutom en demonstration, den ni såsom yss har svårt att fatta ! Derpå gick hvar och en till sitt och generalen drog sig förägen tillbaka. Den tredje demonstrationen, af ett helt mnat alag..: frgimninlk för tt na: damn on -— VO -a I ek mh mm CL