nvad Kunna val doda DOKStalver sagar Det är omöjligt att beskrifva tillståndet i detta olyckliga land och allt hvad som här passerat. Dertill fordras bläck at tårar eller af blod och en penna skarpare än dolkens udd och giftigare än ormens gadd! Man måste sjell se, sjelf bevittna sådana tilldragelser, för att tro dem! Warschau, denna förr så lefnadsfriska, så glada och angenäma stad, är nu förvandladt till en sorgens och förtviflans dystra boning. Dess befolkning, från fursten och ädlingen ned till bettlaren vid kyrkdörren, sörjer; förtviflan och vemod bo i hvarje hjerta; blicken är tårdränkt och dyster, likasom den sorgdrägt, hvilken alla polackar, utan undantag, alltsedan slutet af Februari bära. Hela staden sörjer, hela Polen sörjer. I alla bodfönster ser man endast sorgesaker; öfverallt svart, öfverallt sorgens emblemer; hvar och en bär på sitt bröst ett svart eller hvitt kors med fem små kors i kanten, till en erinran om de fem olyckliga, den 27 Fe-. bruari mördade patrioterna. Man måste säga mördade, ty det är och förblir alltid mord, då en beväpnad styrka på öppen gata anfaller och utan vidare ihjälskjuter obeväpnade, försvarslösa menniskor! Och hvad gjorde väl dessa arma polackar? Jo, de sjöngo fosterländska sånger och bådo att öfverheten skulle befria dem från de förhatliga kosackernas och öfriga moskovitiska truppers närvaro i den polska hufvudstaden. För att förklara, hvarföre vi kalla detta slags bragd för mord, vilja vi göra en jemförelse med hvad som i början af 1840-talet till-drog sig i en af de preussiska österjöstä-. derna. ln mängd spanmålsbärare och sämre dagdrifvare derstädes kommo öfverens ati lefva bon? några dagar, hvarföre de systematiskt anhöllo alla förbigående och såme-: delst tilltvungo sig penningar eller i annat fall anföllo med knifvar och andra lifsfarliga vapen. dem, som ej ville gifva hvad dessa fridstörare fordrade. Hela staden var i en förfärlig ångest, och på stadsboarnes egen begäran mellankommo trupperna, men så skonsamt, att först då, efter tre dagars fåfänga uppmaningar och försök att bringa fredsstörarne, hvilka här voro be: väpnade, till förnuft, den kommenderande generalen så illa sårades, att han sanslös störtade af hästen, först då gåfvo trupperna eld. Under dylika omständigheter blifver en sådan åtgärd från truppernas sida laglig och nödvändig; men att, såsom ryssarne nu gjort i Warschau och på flera andra ställen i Polen, på öppen gata misshandla, plundra och döda obeväpnade män, qvinnor och barn, detta blir rån och mord! Eller hvad namn skall man gifva beteenden sådana som dem vi nu gå att omnämna? Personer. hvilka, vid dessa blodbad sårade, föllo till marken, grepos vid fötterna af ryska soldater och släpades utefter gatan in i slottet. och många af de sårade, hvilka fördes till Fhöter de IEurope (ett af Warschaus förnämsta hoteller) och till åtskilliga privata hus, för att vårdas, togos påföljande natt af soldaterna, hvilka genomletade alla boningar, der de misstänkte att några sårade eller döda funnos. Vederbörande sade sig göra delta i lagens namn och i hufvudstadens intresse, för att undvika vidare demonstrationer och oroligheter då de sårade skulle visa sig för folket eller då de döda skulle offentligen begrafvas; men under dessa nattliga visiter och transporter fick mången sätta till lifvet och många, många utplundrades. Hvad namn skall man vifva deråt, att t. ex. en rysk militär, under dessa hemska dagar, möter en polack eller ett polskt fruntimmer på gatan, och under det han yttrar: Förlåt, ni bär välicke någon bröstnäl med den polska örnen på eller något annat revolutionstecken? visilerar han den mötande på det mest närgångna sätt, och, efter slutad visitation, har ofta den visiterades klocka, portemonnaie eller dylikt, utan något revolutionseller natipnaltecken på, behändigt öfvergått i den visiterandes ficka!? Den 9 April mötte en polsk yngling al familj, en rysk soldat. Ynglingen bar den polska fyrhörniga nationalmössan. Soldaten befallde honom i rå ton att.taga al mössan, till svar hvarå ynglingen gaf sol daten en örfil; denne stack sin bajonett. i ynglingens bröst och det blodiga liket släpades till citadellet, till den stora graf, som den landsfaderliga omtänksamheten der låtit uppkasta och der redan så många offer för den patriotiska hängifvenheten hvila! De ryska berättelserna upptaga 10 (tio) dödade under oroligheterna i Warschau. Sjelf har jag, på en enda kyrkogård, sett 16 af dessa olyckligas hvilokamrar. Inom citadellets vallar äro mer än 20 af offren jordade i den stora, förr omnämnda grafveu, och skulle Weichseln och dess strän der, der åtskilliga sedermera uppflutna lik skyndsamt blifvit nedgräfda, kunna tala — nog af: siffran 200 (tvåhundra) är det minsta tal man approximatilt kan angifva, då man räknar dem som sedermera dött af de blessyrer de erhållit under dessa fasans Februarioch Aprildagar. cHvad kunna vi (ryssar) väl hafva för intresse af att dölja huru många som blifvit dödade? — Hvarföre skulle vi halva kastat liken i Weichseln?4 Dessa och dylika naiva frågor ställa de ryska officiella och officiösa tidningarne till sina läsare i alla länder. Härpå vill jag svara med en annan fråga, ställd till den eller dem som vederbör: Hvarföre ha ryska myndigheterna ej förklarat Warschau i belägringstillstånd? Jo, derföre att man skämts inför Europa; man har ej vågat gå öppet tillväga. Men, man gömmer consignerade truppafdelningar här och der i staden; man låter en rysk soldat sländigt promenera vid sidan af den polske maAlkahatsant cAm har ciö ArAÄnRInAnona vid