tiga och förtjenta af uppmärksamhet; antalet af kreatur (förutom flera, som blefvo för sent anmälda) uppgick inalles till 218 och förteckningen på redskaper, ladugårdsoch slöjdalster upptager 516 nummer. Klockan 5 eftermiddagen afslöts mötet, jsom, att döma efter det lifliga intresse, hvarmed det af alla och icke mi st af-allmogen omfattades, otvifvelaktigt har medfört ett välgörande inflytande och stora fördelar för traktens landtbruk och näringar. En lustresa. Från norska gränsen till Throndhjem. (Slut. fr. n:r 185.) Det är i mycket som Gustaf II Adolf och Olof den Helige kunna jemföras. Begge bade i det yttre stor likhet, begge hade en utomordentlig tjusningsförmåga, begge lefde, verkade och föllo för en stor ide. Den helige Olaf, säger P. A. Munch, var ej allenast Norges nationalhelgon, ej allenast den, :om man med rätta gaf äran för all andlig och verldslig lag och alla goda inrättningar i Norge; men i sagan intog han äfven de gamla gudarnes plats. Det var han, och icke längre Thor, som med sitt röda skägg slog trollen med skräck och förvandlade dem till stenar; det var han, som också frälste sol och måne från att falla i trollens händer, och likasom Thor krossadel. (rea som, mot löftet om att få Freja, 80en och månen, byggde asarnes borg. Stället der Olof den Helige stupade känner man icke med någon visshet: det varl: på en höjd som Olof föll, och på samma ställe är nu kyrkan uppförd, säger den 1egendariska sagan. Om det är riktigt. torde Iikvisst vara tvifvel underkastadt, ehuru Stiklarstads kyrka antyder en så hög ålder, att den icke osannolikt af Olof sjelf blifvit uppförd. Är den åter uppbygd sednare. så är det sannolikt att den uppfördes och att altaret restes just på den plats, der-Olot led martyrdöden. Ett kort stycke väg öster ut från kyrkan och äfven på en liten höjdå. nedanför öfre Stiklarstadsgård upprestes flera sekler sednare ett enkelt träkors: 1710 utbyttes det af en i Veerdalen boende öfverste Lemfört mot ett enkelt jernkors på en fore stenfot, och när äfven denna förföll, lät stiftsamtmannen baron Fredrik Adeler 1805 uppresa bredvid det enkla jern. korset, som ännu finnes qvar, ett monument — en afbruten kolonn af sandsten på : ett t7å alnar högt fotstycke, med en på kolonnens framsida anbragt tafla af italiensk marmor, försedd med följande af fornforskaren kapten Abrahämsen i Köpenhamn författade inskrift: Kong Olaf Haraldsen, som udbredte Christendomen over hele Norrig, hvor han regierte i 15 Aar, faldt her, i Slaget mod en missfornöjet Almue, den 20 Juni 1033, 35 Aar gammel. — Biden kaldet Den Helige.4 : Förestående uppgift om tiden för Olofs död är döck oriktig, likasom öfverallt i äl-1dre historiska arbeten, der begge tidsmomenterna för öfrigt angifvas mycket olika. Först i våra dagar har man fått fullkomlig visshet i.detta fall genom den utmärkte astronomen Hansteens i Kristiania beräkningar och med vägledning af den solförmörkelse, hvilken inträffade samma tid slaget stod och som, enligt hvad sagorna förmäla, uppväckte. så stor ängslan bland den okunniga bondehären: Denna solförmörkelse har Hansteen beräknat egde rum den 31 Augusti 1030. I en naturskönare trakt torde säl-. lan något slag hafva utkämpats.. Längst borta i vester ligger den herrliga Throndhjemsfjorden med sina höga och skogbeklädda stränder; mot öster och norr en gi— bergvägg med uppstigande fjäll, vars öfversta toppar äro snöbetäckta, motl söder den strida Veerdalselfven. I hela dalen, der slaget för mer än åttahundra år sedan hade stått, böljade tu frodiga säden, och det vackra gräset föll just nu för skördemännens liar; öfverallt sågos vackra gårdar, bland dessa Eekle gård med sin byggnad i italiensk stil, uppförd af den bereste, gästfrie och trohjertige Jens Monrad. För att komma till Levanger måste jag vid Wärdalsören, en liten köping, ännu en gång fraktas på färja öfver elfven, ty den långa bron hade af flommen blifvit förstörd, och man var nu som ifrigast sysselsatt att med ofantlig kostnad uppföra den ånyo — ett tröstlöst arbete på det hela taget, enär erfarenheten visat att dylika svårligen kunna byggas så starka, att de städse förmå-motstå vårflodens raseri samt de förfärliga ismassornas och de lösslitna timmerflottornas påtryckning. ) Levanger är ännu en liten stad.invidl: Trondhjemsfjorden, men med snabb tillväxt i folkmängd och rörelse, samt den handels-) plats dit jemtarne företrädesvis färdas. Den blir med tiden, om man så får säga, Jemt-. lands uthamn — den punkt, hvarigenom Nordsjön och Bottniska viken nordanskogs, d. v. s. öfver Jemtland, skola förbindas genom en ny kommunikationsled. Hvilket gigantiskt företag är icke detta!X utropades då denna plan först väcktes. Sedermera anställda undersökningar hafva dock visat, att företaget icke är så gigantiskt, utan verkligen kan med ett i jemförelse till den stora nyttan icke stort kapital utföras. I enlighet med de inom båda rikena uppgjorda,. med undantag af Sundsvall-Bräckelinien, redan fastställda förslag, skulle kommunikaftionsleden i dess helhet komma att utgöras från Sundsvall till Levanger af 40,87 mil, deraf 2,41 jernväg, 21,50 sjöväg (ångbåtsled) och 16,96 landsväg. Kommer detta företag till verkställighet, och det är delvis så längt framskridet att ett afbrott knappast är tänkbart, åetadkommes mellan Bottniska viken öfver Jemtland och Nordsjön en transportled, väl icke fullIBS FINA Ge IS IT ER RR REON Hå BENET AGE ET