I de artiklar, uti hvilka vi redogjort för den svenska befolkningens i Estland öden, nämnde vii förbigående att, till följd af en adlig godsegare grefve Stenbocks tyranniska Tföretag att först utpina och sedermera yräka? en hel svensk församling på Dagö, en liten spillra af svensk nationalitet år 1782 hade förirrat sig ända till nedra DnieKn i trakten af Berislav i den Chersonska kretsen vuti det sydligaste Ryssland. Omi denna svenska steppkoloni; som afinnebyggarne kallas Gammal-Svenskby och af de omgifvande tyska kolonisterna fått benämningen Alt-Sehwedendorf, meddelade finske docenten W, Lagus, som 1852 på sina resor i örienten kommit att besöka densamma, några underrättelser, af hvilka syntes den varma kärlek, hvarmed dessa svenska kolonister i fjerran land hängde fast vid sitt svenska modersmål, och den stora afsaknad de kände efter en svensk predikant. Den gamle i många hänseenden utmärkte skolmästaren, som varit med på utvandringen, hade dött 1839 vid 95 års ålder, och sedan dess har det äfven stått illa till med deras skolundervisning. Från en vår korrespondent, som i slutet af förlidet och början af detta år företog resor i det inre och sydligaste Ryssland och af hvars hand vi haft tillfälle aft meddela flera skildringar från dessa trakter; ha vi, med anledning deraf att detta ämne nu kommit å bane, mottagit följande färska notis om den svenska kolonien vid Dniepern, hvilken han besökte senhösten förlidet år: Under mitt vistande i Sydryssland förliden höst egde jag icke tillfälle att der göra mer än ett tyvärr kort besök i stambyn, Alt-sechwedendorf, der den svenska stammen behållit sig renast, under det att den i de andra byarne blifvit uppblandad med tyskar, som i dessa trakter äro koloniserade till ett antal af 60 till 70.000 personer. — Giftermålj med ryskor inträffa aldrig, och svenskarne hysa ett välgrundadt förakt för den lätjefalla, osnygga, försupna och bedrägliga ryska befolkningen i dessa trakter. Vid min ankomst till den snygga, välbyggda byn stälde jag mina steg till byns förman. Det var en medelålders man med ett og godt och klokt ansigte, blå ögon och ljust hår, och äfven hos alla andra invånare, som jag fick tillfälle att se, var det skandinaviska ursprunget allde!es omisskänneligt. Det var första gången han mottog en landsmans besök, och hans bemötande var fullt af hjertlighet. Han bebodde ett vackert, välbygdt hus och inbjöd mig straxt i ?stugan, helgdagsrummet, som hade mycken likhet meå en välmående svensk bondes, och der den utmärktåste ordning och renlighet rådde. Sjelfva den blåmålade .skåpsängen med förhängen saknades icke. Innan jag fick börja mina frågor måste jag nödvändigt tömma en välkomstskål i ett glas vin, :och på gammalt svenskt vis klingade han och. sade godtår. Han klagade att modersmålet snart hotade att utdö: Väl hafva giftermålen med tyskor i några af byarne alltmer bidragit till införande af dessas språk, men bristen på en svensk själasörjare var dock egentliga orsaken. Förgäfves hafva dessa arma menniskor, som så troget älskat och vårdat sitt modersmål, i förnyade böneskrifter anhållit hos det Lutherska konsistoriet i Petersburg, hvarunder de höra, att erhålla en svensktalande själasörjare. Af skäl, som det blefve för vidlyftigt att här anföra, ha de aldrig blifvit bönhörda, utan endast afspisade med sändningen af några psalmoch andaktsböcker. Själavården bestrides af de tyska presterna i grannska, et, och derigenom måste efterhand modersmålet utträngas). Och äfven för mig var denna gammaldags svenska ingalunda icke så lätt att begripa, ej blott genom bibehållandet af gammaldagsändelser och ordfogningar, utan äfven genom inblandningen af många tyska och äfven ett och annat ryskt ord, hvilka man gifvit svensk böjning och ändelse 5). En mängd svenska namn och förkortningar behålla sig ännu, såsom Matts, Arwe, Ulla, Malla, Hedda m. fl. och äfven gamla nationela förlustelser, såsom: bollspel; som kallas Smjula. Den långvariga saknaden af själavård och verklig religionsundervisning i förening med en något oördentlig fölkundervisning, emedan kolonisterna nödvändigt velat hafva er svensktalunde skolmästare, ha ingalunda verkat fördelaktigt å moraliteten, och ehuru allmänt kända för sin ärlighet, redbarhet och ordhållighet, anses de svenska koloni sterna dock i nykterhet och bildning något underlägsna sina tyska grannar. Deremot är välmågan allmän, oeh den frihet och det oberoende de njuta utgör en skärande kontrast mot det förtryck: ochde utpresstingar, hvarunder de stackars Wormsö-boarne sucka. Med verklig saknad skiljdes jag från den hederliga och förståndiga svenska bonden, som från Sydrysslunds RA sände en helsning till landsmännen?, hvilken jag ock nu på detta sätt frambär. Så långt vår korrespondent. Skulle det väl vara förmätet att våga förutsätta, at något ivtresse för dessa våra stamförvandters andliganöd Kunde finnas uti vårt land? Här har man såmmanskjutit väldiga summor för att-skicka w fill dessa maroniter i SyRIE, LAS EI OPERA VS SER Sö TE PCR PINENYRRUEE VN SEA