Rättstillståndet i Rom. Om den osäkerhet, som på sednare tiden rådt i Rom, meddela vi följande ur ett bre! till finska Litteraturbladet: Till dageller rättare aftonhistorierna höra nu ständiga rån och röfverier. Sedan 14 dagar har icke en enda afton passerat utan plundringar. Bland andra nämnes endast följande: En norsk student kom en afton klockan half 8 uppför trappan till skandinaviska föreningen, i samma hus der gensdarmes-öfverstyrelsen befinner sig. I detsamma han fattar i klocksträngen, rusa tvenne karlar efter honom och gifva honom tecken att lemna klocksträngen; och då detta ej åtlyddes, utan han tvärtom ringde häftigt, blottades stiletterna. Hans tjocka kappa och skicklighet att parera uppehöll dock mördarne, tills dörren öppnades, då de, som tillika hörde ljudet af sporrar, flydde. Det var af gensdarmer som kommo från öfra våningen, hvilka, i stället att förfölja de flyende, onödigt uppehöllo sig med frågor om orsaken till bullret. Helt annorlunda skulle det i Paris hafva tillgått. Det säkraste är, när man om aftnarne går ut, att ej medtaga fickur och större penningesummor. När man då träffar sådana industriidkare, som sätta en stiletten för bröstet, ger man dem några paoli, och som de vanligen hafva brådtom, är affären uppgjord. BSätter man sig till motvärn, så är döden nära. För några dagar sedan kom en ung amerikanare hem till det hus, der han bodde, och då han skulle gå in genom porten, märkte han tre välklädda personer närma sig. I förmodan ut äfven de bodde i samma maison meubleX, ber han dem stiga in och tänder sin vaxstapel. I förstugan anhålla hans följeslagare alt få emottaga hans ur, skjortnappar, penningar och en stor briljantring, som de sågo på hans finger. Urståndsatt utt försvara sig, ser han sig tvungen att rillfara dem i öfrigt, men förklarar att rinsen ej fås af, emedan fingret svullnat. Men lå herrarne invände, att fingret kunde skäas af, strök äfven den.