En lustresa. ; Från norska gränsen till Throndhjem. (Forts. fr. n:r 178.) Du skall väl också bese S:t Olafs-stötten, då du är den så nära?? frågade min skjutsare från Nåss, en gammal Fälvillig man. Ja, visserligen är det min afsigt — svarade jag — men för att komma till Stiklarstad måste jag väl först resa till Levanger; ty bron öfver Wärdalselfven har ju vårfloen. förstört.? Anej! elfven är nu för tiden icke svår. Flommen har lagt sig, och en liten färja i granskapet kan begagnas öfver elfven till en Pyg eväg på andra sidan, och då vinner u tid.? Belåten med anvisningen, vek jag af från den stora stråkvägen och reste ned till ett litet färjställe. ärdalselfven som bildas af flera stora vattendrag, såsom BSkäkerelfven, Suulelfven, Ulvillan och Helgaån, hvilka alla uppkomma på riksgränsen, utgör en ganska mäktig flod, hvilken särdeles vårtijen framstörtar med våldsam fart, då den ofta föranleder ofantliga -strandskred och åstadkommer stora förstörelser på broar och vattenverk. Elfven var nu visserligen mindre våldsam, men färjkarlens både styrka och skicklighet togs dock starkt i anspråk. Jag var nu inne i den tätt bebyggda och herrligt belägna Wärdalen, som räknas till den gamla Throndelagen, således på klassisk jord: och i en af. de först befolkade trakterna af Norge. De lärde hafva ifrigt tvistat om, i hvilken riktning Norges första bebyggare invandrat. Otvifvelaktigt torde väl det vara, att en folkström utbredt sig genom kustlandskaperna utmed Bottniska viken till Medelpad, genom Ljungans och Indalselfvens bördiga floddalar, öfver Jemtlands högslätt — trakter, der troligen då lika litet som nu ogenomträngliga skogar hindrat framskridandet, för öfrigt gynnadt af de stora vattendragen — och omsider genom fjällpassen kommit in i det nordanfjällska Norge. och slagit sig ner omkring Throndhjemsfjorden. Denna åsigt bekräftas äfven är den stora rikedom på fornminnesmärken, som gå långt tillbaka i tiden, hvilka öfverallt i denna riktning spåras. Otvifvelaktigt synes det äfven vara — och mångfaldiga bevis skulle derpå kunna anföras — att Norrland i allmänhet varit befolkadt och odladt långt tidigare än man vanligen antager. Att i Störoch Wärdalssamt Inderöensfögderier, som nu gemensamt benämnas Indherred?, tilldragelser af stor betydenhet för dess befolkning förefallit, hvilka dels äro äldre än historien och dels blifvit uti densamma förbigångna, bevisas af den större rikedom än annorstädes inom Throndelagen på forntidsminnen, äfvensom att mäktiga män der haft sina bostäder långt förrän det nuvarande Throndhjems omgifning förvärlvat sig namnkunnighet och blifvit sätet för