AA Ae ST VE AS KAS höra -hvarken invändningar eller ursäkter. Mr Jones blandade sig äfven i samtalet genom att säga sin fru, det hon gjorde mycket väsen af ingenting. Ritmästaren kunde komma någon annan afton; den saken behöfde allsicke hindra denr att fara. Det finns moraliska såväl som fysiska omöjligheter. Att fortfarande neka ett tillbud sam är välvilligt menadt, då man ej kan uppifva ett fe skäl derför, är en sådan. rs Jones och Lavinia måste gifva vika och gå att kläda sig; så gjorde äfven mr Jones. Generalskan stannade ensam qvari salongen, bläddrade i ett gravyrverk och kastade alltemellanåt oroliga blickar på kldekan: öfver :spiseln. Lavinia behöfde ej denna gång lång stuhd för sin klädsel: för första gången i sitt lif brydde hon sig föga om hvad hon satte på sig eller hur hon såg ut. Hennes kammårjungfru var i förtviflan öfver sin unga matmors brådska. De minuter hon härigenom besparade på den tid generalskan hade gifvit dem, använde hon att skritva ett bref till Paolo: Vi skola fara på balen i Hötel de Ville. Var icke ond på mig, jag bönfaller derom; det är ej mitt fel; det är alldeles emot min vilja som jag reser. Man riktigt släpar mig dit. Fråga min tant. Vi fingo för länge sedan löfte om biljetter af en dam som varit mycket god och artig emot oss alltsedan vår hitkomst. Af en eller annan. orsak kommo. dock ej biljetterna och jag var verkligt glad deråt. Men detta fruntimmer har sjelf just nu kommit till oss — hon väntar på oss nere i salongen. och påstår att vi måste fara med-henne. Onkel säger äfven bestämdt att vi skola det. Det var omöjligt ätt (åt nej; ja, i sanning det var ag skall förklara allting utförligare