Kungabesöken hos fransmännens kejsare voifva folk mycket att fundera på. Antagligen är det Victor Emanuels politik och händelserna i Italien som leda tankarne i den riktning, att man förmodar att både konungens af Sverge och Norge och konungens af Preussen besök hos Napoleon ha för ändamål att försäkra sig om denne herrskares ja uch samtycke för några utvidgningseller annexationsplaner. Man ser tyska tidningar, naturligtvis med temligen mulna miner, bakom Carl XV:s pariser-resa skymta en hel-skandinavisk politik? och en allt tydligare framträdande stormaktsbenägenhet hos kabinettet i Stockholm. På samma sätt ger redan fyktet om konungens af Preussen besök i Fr nkrike — hvilket Monitören emellertid förklarar icke komma att ega rum förr än i Oktober — anledning till misstankar i Tyskland, att da skulle ha för ändamål befrämjandet af några preussiska mediatiseringsplaner eller andra mått och steg, egnade att försäkra Preussen om öfverväldet i Tyskland. En person som reser i Tyskland omtalar iett i Berlingske Tidende infördt bref, att underrättelsen om konungens af Preussen tillämnade resa till Frankrike blifvit i Tyskland mottagen med mycket blandade känslor, men att man på det hela taget icke varit symnerligen belåten dermed. Det är naturligt, tillägger korrespondenten, ?att man i de små och de medelstora staterna; der man icke svärmar för Preussens storhet, ser med misstänksamhet ett steg, hvilket man känner sig frestadatt betrakta såsom förspelet till ett försök å konung Wilhelms: sida att spela Victor Emanuel i Tyskland. När fantasien en gång kommit i rörelse, föranledes man lätt att uppdraga paraleller, som man eljest skulle afvisa, och det är derföre icke underligt, att på åtskilliga håll den tanken gjort sig gällande, att Oscar Beckers attentat kan ha hatt samma inflytande på konung Wilhelm, som det man tillskrifver Orsinis attentat på kejsaren. Liksom Napoleon genom italienarens attentat förmåddes att verka för Italiens enhet och frihet, af fruktanfför det mäktiga parti som stod bakom Orsini, på sarima sätt skulle konung Wilhelm. genom Beckers attentat ha blifvit föranledd att lemna sig helt och hållet i händerna på enhetstyskarne. Detta sträfvande skulle komma att finna sitt första uttryck i den militärkonvention, hvilken för modas vara nära att afslutas med Baden. och på grund af hvilken storhertigdömets trupper skulle ställas i samma förhållande till preussiska armån som Coburg-Gothas. Härigenom skulle de medelstora staterna blifva starkt hotade, ty en sådan konventior förökar i icke ringa grad Preussens militärmakt, då Baden är en stat med omkring tretton å fjorton hundra tusen invånare, underhåller en armå på omkring 20,000 man och har ett i militäriskt hänseende vigtigt läge. Frankrikes medverkan eller tysta bi fall skulle vinnas dermed att konungen a! Preussen vid sitt besök lofvade att lemna Österrike åt sitt öde samt att dessutom understödja Frankrike på andra områden. Ungefärligen i denna riktning gå de funderingar, till hvilka konung Wilhelms. besök i Frankrike gifva anledning; och det kan visserligen icke nekas, att en plan; som går ut på Preussens utvidgning, öfverensstämmer med detta: rikes traditionella politik; men deremot förekommör densamma icke mycket sannolik om man ihågkommer. -dels med hvilken skygghet den nuvarande konungen af Preussen hittills velat undvika till och med skenet af ett hemligt förstånd med Frankrike, såsom då han förlidet år ville sammanträffa med Napoleon i Baden endast på det vilkor, att en del af-de tyska furstarne voro tillstädes; dels ock att det icke gerna kan vara Frankrikes intresse att främja upprättandet af ett Preussen, som uppslukade största delen af Fyskland. Gissningarnes tillvaro vittnar emellertid. huru -benägen man nuförtiden är att anse kejsar Napoleon vara den, på hvars beslut hvarje olitisk kombination i Europa ytterst är eroende. i v — Se oo Sr es jfAmMm NnNnärmadk filön