der och hvilkas ledamöter utses af ständerna, församlade till allmän riksdag. Utom det, att det nu inkallade represerttativa ständerutskottet?, som i sjelfva verket blir ett slags utskottsriksdag, är alldeles grundlagsvidrigt, kan det dessutom — och äfven under den förutsättningen, ati dess verksambet skulle vara inskränkt till att blott afgifva betänkanden och förbereda en blifvande landidag — bli i praktiskt hänseende ganska vådligt. Det är nemligen fara värdt att regeringen endast efter hörande af denna olagliga representation kan komma att afgöra åtskilliga frågor, hörande till det administrativa området och den ekonomiska lagstiftningen, hvari det kunnnat vara af vigt och intresse för landet att regeringen fått höra den verkliga folkrepresensationens mening. Det är dessutom att befara, att denna utskottslandidag kan få åt sig lemnadt det mycket grannlaga och kinkiga uppdraget att i många fall uppdraga de ganska svårbestämda gränserna emellan ekonomisk lagstiftning å den ena sidan samt allmän lag och beskattningsfrågor å den andra; någonting, som grundlagsenligt endast bör kunna ske genom regering och ständer gemensamt. Yttrandet i kejsarens senaste reskript rörande ständerutskottet, att han haft till syftemål att genom bemälte deputerade vinna en säker och tillförlitlig kännedom om hvad som egentligen erfordras för storfurstenaömets fortskridande uti andlig utveckling och matcrielt välstånd, samt hvilka åtgärder kunna antingen efter landtständernas hörande eller och uli administratif väg befordra detta för vårt bjerta allad dyrbara mål — detta yttrande kan gifva anledning till en dylik fruktan att dessa deputerade skola få någon rätt att yttra sig öfver, hvilka frågor för sin lösning kräfva eller icke kräfva ständernas medverkan. : Vi föreställa oss till följd häraf, såsom vi ock redan antydt, att den öfvertygelsen är ganska allmän i Finland, att det bästa vore om man alldeles kunde helt undvika att välja ledamöter till detta ständerutskottt och derigenom inlägga den krattigaste protest mot dess inkallande. Men då denna åsigt icke får utbredas och motiveras genom pressen, som af censuren förhindras att diskutera denna vigtiga angelägenhet, så är det otänkbart att någon större enhällighet i detta hänseende skulle kunna uppnås, och följden deraf att de liberalt och sjelfständigt sinnade afhölle sig från deltagandei valen skulle endast bli den, att ständerutskottet blefve sammansatt af regeringens underdåniga verktyg, hvilza då uppträdde med anspråk på att föra landets talan. Den lämpligaste taktik, som de liberala i Finlaud under förhandenvarande omständigheter kunna följa, synes sålunda vara den, att, för sävidt de äro valberättigade, deltaga i valen och i alla händelser med samdrägt och energi förbereda dem, så att de falla på sjelfständiga och konstitutionelt sinnade personer, hvilka ur rätt synpunkt betrakta ständerutskottet och sin ställning såsom ledamöter afdetsamma. Lyckas man att åvägabringa en sådan majoritet inom utskottet, då skall detta utan tvifvel komma att iakttaga den taktiken, att visserligen åt alla frågor, som föreläggas detsamma, egna en sorgfällig undersökning, men endast för att i hvarje särskildt ämne utreda det otillfredsställande i närvarande förhållanden, det trängande behofvet af reform och sålunda af en landtdags ofördröjliga sammankallande, men tillika noga taga sig tillvara för utarbetande åf några bestämda förslag, som kunna omedelbart eller medelbart läggas till grund för lagstiftringsåtgärder från regeringens sida.