Ja, UCL Ma jag sana, acl var Dra TONST att läsa, mycket intressant!... Hertha Liebermanns förlofning med en handlande — ack, det låter så enkelt och anspråkslöst! Den aristokratiska pretentionen i de så kallade fashionable news intresserar ju folk i allmänhet; men en sådan här annons måste ändå mera behaga mängden af tidningsläsare, den är ett bevis på... Ett bevis på att det kan gå an för annat folk än grefvar och baroner att låta annonsera sin förlofning.? Vi fortsatte att noga genomögna de medbafda tidningarne, 1 hvilka vi funno rätt många egna annonser. Hå t. ex. aflägger en hofgravör i Dresden i sitt och sina egna barns namn offentligen tacksägelse till presten, som höll liktal vid hans oförgätliga makas begrafning. BSlutligen utgjuter han äfven sitt hjertas tacksamhet till de herrar, som sjöngo vid grafven. Men hvad sägen I, mina vackra svenska läsarinnor, om den sachsiska seden, att ungherrarne i Dresden af artighet i tidmmgarne gratulera flickorna på deras födelsedagar? Utan tvifvel skulle mången af er rodna, om någon djerf bekant herre företog sig att antingen i Aftonbladet; Dagbladet eller Allehanda lyckönska er, isynnerhet om det vore på den 25:te födelsedagen. Men vanans makt är stor. Om några år härefter anses det kanske i både Stockholm och tprovinsentt höra till goda tonen att i tidningarne visa damerna sin hyllning medelst lyckönskningar på de ras födelsedagar. En i sänning för fruar försmädlig annons upptäckte vi äfven. Den var -helt kort, men destomera pikant. Den lydde så här: Fru K., som bor vid Annenstrasse, torde vara god och hålla sin tunga i styr.tt Kan man väl läsa en mera försmädlig och oartig annons? Vi våga icke rekommendera den samma till efterföljd i Sverge. Det vore kanhända att såra mer än en småstadsfru, att kanske blottställa landsortspressen, hvilken jag icke vill utsätta för obehag, samt att beröfva flera fruntimmer i våra småstäder det enda nöje, som der bestås det täcka könet. En vid stationen Jiterbock inträdande herre afbröt vårt studium af annonser. Han började högljudt prisa den väntade goda hveteskörden i Europa och inledde sedan ett samtal om åkerbrukets förbättrade ställning i Sverge. tSverge går framåt — jag har mycket rest der, utbrast han, utom i att plantera fruktträd.t tDerit, medgaf jag, har Tyskland gjort stora framsteg. Det är angenämt att i Böhmen, Sachsen m. fl. stater se de allmänna vägarne omgifna af päron-, äppleoch körsbärsträd. Vår svenska allmoge har ännu icke lärt sig inse hvilken stor inkomst den kunde vinna genom att följa utlandets föredöme; men man hoppas, att hushållningssällskaperna i Sverge snart nog skola ingifva folket lust och sinne för dylika lika vackra som nyttiga planteringar. Sent på aftonen ankommo vi till Berlin, der det var folktomt på de stora breda gatorna. Uttröttad af resan sof jag långt in på söndagsförmiddagen, ända tills en helsning från tant Agneta underrättade mig om, att om en stund började jubelgudstjensten i kyrkorna. Jag medföljde gerna min goda tant i templen, der predikanterna uppbjödo hela sin förmåga att lofprisa både kunger af Preussen och monarkernas konung i höjden, som räddat fursten af Guds nåde från att falla för en lönnmördares kula. Gudstjensterna voro mycket högtidliga. En predikant behagade mig isynnerhet med sin vackra, riktigt tänkta och genomförda predikan och deklamation. Jag kunde icke underlåta att yttra: tDet är sällan man derhemma får höra er prest deklamera så här väl.? Deri har du rätt, svarade tant Agneta. Deklamationskonsten?, fortsatte jag, ä okänd för ganska många af våra prester. Jag vill duck icke klandra dem så mycket som skolorna och universiteterna för denne okunnighet. Ingen borde, enligt min åsigt. få bli prest, utan att ha aflagt godkänd exa men i deklamation, och hvar och en, som saknar utförsgåfvor, icke på något vilkor): tillåtas att beträda predikstolen. Det vore väl strängt! eKan man tänka sig något för intelligent folk mera marterande, än att sitta 1 er kyrka och under en eller två timmar hört Guds herrliga ord rådbråkas genom ett entonigt, jämmerligt och gnällande föredrag .. Någonting mera absurdt än denna råa fal ska pathos, denna uppskrufvade sentimentalitet, som tillgripes, af brist på underbygnac i deklamation, af en del väckelsepredikan ter? Åh, det gör ingenting?, invände Agneta. om deklamationen är så vacker, bloit presten är genomträngd af andan och nåden. Ni menar att s. k. läsareprester ha rät tighet att deklamera huru illa de behaga, blott ..24 Nej, viset inte; men anser du då att de verldsligt sinnade presterna göra det bältre? Båda: slagen lyckas i allmänhet lika bre i att gifva en sann och sund deklamation örfil på örfil. I mången kyrka ärlavendel, snus eller eau deluce en oumbärlig artikel mot sömnlust hos åhörårne. Tro icke, att jag vill håna ella prester — jag hyser mycken vänskap och aktning för dem som äro först och främst nitiska lärare, så kunskapsrika och fördomsfria. Jag känner många som äro vältalare, snillrika män: men det smärtar mig att en stor hop prester hvarken vilja eller beflita sig om alt följa med sin tid, ja, trotsa opinionen, stödda på sina privilegier... och förlora derigenom anseende och tillgifvenhet. Ja, ja, en oro genomgår kyrkan?, sva rade gumman. Hvarföre går man på konventiklar hellre än i den officiolla gudstjensten?