buketter af ungt folk i mängd, och uppväckte derjemte Wäktarens heliga fasa. Man tvistar ännu derom, huruvida den hurtiga sennorans största seger antingen ligger i publikens henne tilldelade bravorop eller i nyssnämbda tidnings bannlysning. In mycket sträng konstdomare vann hon fullkomligt — nemligen hr W—Lt i Posttidningen. Hans domslut, mot hvilket som be;kant ingen appell får ega rum, lydde ordaprannt: ?Pepitas uppträdande bör ingalunda ..-betraktas såsom någon balettrepresentation, varande lika litet någon choreografiskt instuderad benpiruett å la regle,eller blott och bar pas de eharactore i kostym — nej, denna dans är en naturlifvets charade en action, deri kroppens rörelser telegrafera själens stumma språk och känslans dunklaste aning. Sennoran har säkert, efter att ha läst denna utgjutelse, utropat: ?O, Väktare, hvar är din suddie Chevalerietligger nu mera komplett nere och Djurgårdsslätten är tom och ödslig sedan Circus Renz ej vidare lockar hufvudstadens befolkning: Cirkus: Renzbesöktes lika flitigt och med fullt. samma belåtenhet af konungen och af den yngste vaktmästaren i rikets ständers bank. Den sednare offrade lika villigt sin haålfva specieriksdaler som den förre sin guldmedalj af åttonde storleken. Konstridning har en tid varit i smaken hos hufvudstadens befolkning, som städse är i behof af nervretande medel. Farbror erinrar sig nog att vi häromåret hade besök af Stokes konstberidartrupp. Vid den var äfven anställd mademoiselle Rosina Ethaire. Bland många andra gjorde hon ett djupt intryck på en af våra artister. Sin själs stumma språk och sin känslas dunklaste aning anförtrodde han åt papperet i hennes orträtt, som också blef — rysligt likt. et litografierades i en stor upplaga, hvaraf genast femton exemplar afyttrades på fast räkning, och vidpass lika många längre fram mot rabatt. Miss Rosina belönade den skicklige artisten furstligt. Han fick ett på en fäng dyrbart. och symboliskt vedermäle af hennes bevågenhet — ett ridspö, af henne ejelf. länge egenhändigt och eftertryckligt begagnadt under de mest lysande och mest entusiasm framkallande kavalkaderna. Detta ridspö blef i artistens hand ett trollspö, icke så dock att det förtrollade andra, utan blott honom sjelf. Det tvang honom att omedveten blifra ryttare, ty en fotvandrande ar tist-med. ridspö var ju ett oting. Alltså — han måste rida, och till ett utfodringsståll begaf han sig en vacker dag, utvalde med kännareblick en :högbent bucefalus, som hade from blick och lugna rörelser, kanske något. stela, förhjelptes upp i sadeln, varnades i tysthet af stallmästaren att icke med, sporrarn2 oroa djuret och be-i gaf sig åstad med artistisk hållning. Likasom Mallen, salig gångposten i verlden, kom han i sned riktning öfver Gustafi Adolfs torg, der några bekanta anträffades, med: hvilka han . naturligtzis skulle samspråka och hvilka oförbehållsamt uttryckte sin beundran att han äfven var skicklig ka vallerist. I ett obevakadt ögonblick kom han att med venstra sporren vidröra djuret, som deraf blef en smula orolig. Med det magiska spöet vidrördes då, som kavallerister pläga, hästens högra bogblad, hvilket j: hade till följd att djuret ögonblickligt — föll på knä. Ryttarens ofrivilligt framåtlutade ställning blef nu ytterst besvärlig, särdeles som trollspöets förnyade användande hade till följd att djuret började skrida framåt alltjemt på knä, en rörelse, som ryttaren icke förstod att afbryta. En af fotvandrarne begagnade då sin käpp på ett annat arti af hästen med den goda verkan att han steg upp. Det uppdagades sedan att djuret förr tillhört mr Stoke och var en utrangerad keonstberidarhäst. Ryttaren och hästen hade vid det nyss anförda tillfället icke fullt förstått: hvarandra: det var hela felet. Men alltsedan förvarades ridspöet jemte många andra konstsaker af lika högt värde, men blott ?som ett dyrbart minne af en högst älskvärd qvinna?. ceRidkonsten och hästracerna hafva i nära sju tätt tryckta spalter med mycket fina stilar, på ett lika konstnärligt som uttömmande sätt behandlats af den mångkunnige W—t i dess hundrafyrationdesjette bref till lilla kusin — i Posttidningen. Denna traktat, som börjar med Sagas dunkla forntidt och slutar med Stockholms -gatort, skulle visserligen, om den skrifvits på Holbergs tid, fått ett särskildt rum i hans lärda pe-danterier, men vittnar dock om en stor afskrifningsförmåga. För den händelse att en ny profession vid Upsala universitet skulle inrättas i hippiatriken, redan behandlad, fastän naturligtvis ofullständigt af Aristoteles, så är hr W-—t rätta mannen att fylla nämnda profession. Hufvudstadens celebra Stgöndagsryttare: skulle dermed blifva ytterst belåtna. a Några yttranden i mitt förra bref i afseende på hr L: Alms läsekabinett! föranledde den mycket hetlefrade -mansen att anställa ett tryckfrihetsåtal. Om långa anföranden och stora fraser kunnat uträtta något mot enkla fakta, så skulle hr Almsegrat. Juryn gaf honom dock ej rätt, men blir Också sannolikt utestängd från läse-kabinettet. Näst apotekaren Riis i lifstiden känner jag ingen lika originel man som hr Alm. Hans energi — får knappast mellan solens upp-I. och nedgång rum. Förlidet år öppnade han aktieteckning i och för tillvägabringande ai ett läsekabinett, hvaraf han ansåg hufvud staden vara i yttersta behof. Aktiern: ställdes på 50 rdr och halfva beloppet upp bars straxt derpå af hr Alm. Räntan skulle erläggas hvarje halfår till aktieegarne, mer uteblef den, så skulle dessa vara berättigad: att genast sammanträda för att taga befallt ning med läsekabinettet och besluta hvad d: