UTRIKES. FRANKRIKE. Det berättas att kejsaren skall ha beslutat att bevilja lagstiftande kåren den så ifrigt eftersträfvade rättigheten att diskutera budgeten paragraf-vis i stället för, såsom nu är föreskrifvet, efter ministerer. För att stadfästa denna förändring i konstitutionen lär senaten komma att sammankallas till utomordentlig session den 1 nästkommande Januari. Kejsaren lär genom ett egenhändigt bref ha besvarat familjen Czartoryiskis tillkän nagifvande om furst Adams död. Förhållandet mellan Frankrike och Spanien tyckes ha blifvit ganska förtroligt. Det talas åter mycket om en tillernad sammankomst mellan kejsaren och drottning. Isabella i de baskiska provinserna. General Prim, som besökt kejsaren i Vichy, tros ha haft någon beskickning dit; såväl han som spanska marinministern general Zabala befinna sig nu i Paris. : ITALIEN. Underrättelserna från de neapolitanska provinserna äro oroande; men faran ligger mindre uti det af bourbonisterna organiserade banditväsendet, än i den genom Frans II:s och romerska regeringens intriger hindrade reorganisationen af södra Italien. .Autonomien har uti Neapel ännu ett antal anhängare; men sedan general Bosco uti ett bref till en förtrogen på Sicilien uppträdde för autonomien antingen med en bourbon seller en Murat till regent, hafva Neapels alla patrioter insett att den gamla sjelfständigheten måste uppoffras så vidt man skall fe kas blifva qvitt det olycksaliga gamla godtyckliga regeringssystemet, Upptäckten af den sanfedistiska sammansvärjningen, i följd hvaraf kardinal Sforza och furst Montemiletto och hans son blifvit arresterade, bör öfvertyga så väl italienare som fransmän, att den neapolitanska frågans lösning måste ske i Rom och Ricasoli skall hafva oryggligen föresatt sig, att ej längre låta gäcka sig af general Goyon, som gjort allt för att gynna Frans II och romerska regeringen. Från Neapel skrifves den 20 Juli, att den nyligen inträffade förändringen i stäthållarskapet mycket beklagas derstädes.. Sanl Martino har lemnat Neapel med omisskänneliga tecken af åtnjuten högaktning så väl af municipalitetet som af innevånarne både uti hufvudstaden och i provinserna. Han har under den korta tiden af sin verk. samhet gifvit tydliga bevis på, att han var rätta mannen att grundligt -reformera de neapolitanska provinsernas: förvaltning. Man är öfvertygad om, att han insett hvad som var nödvändigt för landets förkofran och han handlade aldrig utan en väl genomtänkt plan vid sina åtgärder till befolkningens bästa, hvars mänga goda egenskaper han erkände. Neapolitanarne ansågo det hafva varit centralregeringens pligt, ati söka förmå San Martino att qgvarblifva på sin vigtiga post. San Martino sökte påskynda jernvägsarbetena för att gifva den stora mängden af brödlösa arbetare tillfälle till förtjenst, samt arbetade med ifver på att utrota strätröfvareväsendet. Följaktligen måste han yrka på truppförstärkningar. Hade centralregeringen 1 tid fästat tillräckligt afseende på nödvändigheten af dessa trängande åtvärder, så hade oordningarne ej kunnat till en grad taga öfverhanden som nu skett. Tidningen Monarchia Nazionalet meddelade den 25 Juli ett bref från grefve Ponsu di San Martino till inrikesministern Minghetti, hvilket framkallat en liflig diskussion, som utfallit föga smickrande för Minghetti. Grefven försvarar sig energiskt emot; be skyllningen att hafva afgått från sin Post såsom ståthållare af trotsande egensinnighet. Minghetti hade föranledt detta steg fom den systemförändring som inträdt vid Cialdinis äfsändande. San Martino hade förgäfves på det mest trängande sätt begärt truppförstärkningar, men regeringen i Turin hade dröjttills det onda antagit den betänkligaste karakter. Andtligen hade man sändt Cialdini, men -utan nödiga stridskrafter, hvaremot generalen var försedd med fullmakter, som ställde honom öfver civilförvaltningens chef. Under dessa förhållanden ansåg San Martino sin: myndighet alltför mycket kringskuren, för att kunna verkz något väsendtligt till ordningens. återställande. Han begärde derföre sitt afsked,tör att gifva ministeren tillfälle att afhjelpa 6c begångna administrativa felen. Brefvet utgör ett väldigt slag för ministern Minghetti och man bnsåg i Turin det sår man tillfogat ministerns anseende för dödligt. Eu rykte förkunnade redan att Minghettis a!vång vore oundviklig och att Ratuzziskull blifva hans efterträdare. Avellinos guvernör har till ungerska Ic vionens befälhafvare, öfverste Daniel Shasz. ändt ett tacksägelsebref, hvarutr han ivaaa ordalag tackar för det uppoffrande med varmed: ungerska legionen lyckats, efter a aet och långvarig strid, totalt tillintetgörs 4t röfvarband ar omkring 1000 bandite: om i trakten af Avellino farit fram med verhördaste grymheter. Frans II har försålt de Farnesiska träcvärdarne till kejsar Napeleon för en sumn : tt 90.000 scudi (338.400 rdr rmt). De ä0 belägna på Pulatimska bergen, hvarest föiom Ceesarernas palats voro öppförda. Fra: ska regerimgen ämnar låta företaga grälfni sar derstädes. Man huv förut der anträfi: ånga sköna marmorpelare. c Fjfrån Rom skrifves till Gazetle de France K prinsessan Marie Ciementine Immacule: SR KR