4Instinkten varnar oss ofta för en sak som ej anstår oss, svarade Paolo. Gör det då som en uppoffring för min skull; gör det för det nöje er dervaro skall skänka mig. Emot en sådan begäran, yttrad i denna ton och åtföljd af en sådan blick — en af Lavinias oemotståndliga blickar -— var Paolo utan någon möjlighet till försvar, och han af sig derföre genast. Ett nederlag, som segraren genast erkände och belönade genom att i den besegrades hand lägga den hvitaste, minsta och finaste hand man kan tänka sig. Sedan detta var gjordt, aflägsnade sig åter de båda gästerna; den goda tanten alldeles ur stånd att begripa vigten af det sammanträde hon hade bevittnat; hennes nigee i högsta grad förtjust åt att hafva slagit två flugor I en smäll — nemligen åter fått in den förrymda ekorren i sin bur och dessutom förskaftat sig tillfälle att lära honom ett par nya nätta konster. Som sig borde tillbringade Paolo det återstående af dagen med att kalia sig sjelt för ett vilddjur, till följd af sin opassande flykt från ateliern — med att åter insätta miss Jones i hennes förra värdighet af engel — med att klaga öfver sitt öde att nödgas gå på en bal — och med att tacka himlen för att hon ville se honom der. Ty, sade Paolo bevisande, om hon icke brydde sig om mig, hvad skulle det då göra henne antingen jag är der eller icke? Då Paolo ett par dagar sednare berättade Thornton att han skulle på Torlonias bal — han hade då förskaffat sig ett bjudningskort — gjorde Thornton inga invändningar; tvärtom, han gillade det. Då ingenting annat än en sorglig erfa renhet kan öppna: dina ögonX, sade misantropen, så finnes att börja med intet bättre