BLANDADE ÄMNEN, — Resa por telegraf. En resande i Charleroi, som hade mycket brådt om, att komma hem, anlände till jernvägsstationen först sedan tåget satt sig i rörelse. -Mannen begaf sig. då till telegrafbyrån, inträder der och säger: God dag mina herrar! Jag har försinkat mig, tåget har gätt af; jag skulle nu vilja resa med telegrafen. Huru mycket kostar det? — Tjenstemännen hålla tillbaka sitt löje, och en af dem svarar: Sätter på denna stol, min herre. Telegrafen går af om fem minuter. — Förträffligt! Jag skall komma: fram före tåget. Men huru mycket kostar det? — Åh, ni kan betala när ni kommer fram. — I samma ögonblick höres en klockringning i alla rummen. Det är signalen till afresan, säger man åt vår resande; tag fort plats. Han uppstiger verkligen, vch låter föra sig till ett skåp, hvars dörrar stå öppna. — Stig in dit, säger man, det är telegrafvagnen; men håll väl igen ögonen, ty om ni öppnar dem; kunde den ofantliga hastigheten förorsaka er svindel och ni falla ned. Vår man stiger i skåpet, kryper tillsammans, sätter hatten melian benen och hör än en gång på uppmahingen att hålla ögonen slutna, nickar sedan ett afsked och säger: Det är dock en lycka att resan ej räcker mer än tre minuter, Få jag är just icke lugn i denna position. I detsamma stänges skåpet och alla klockor börja sitt spel. Pass på, ni far af, ropar man åt resenären genom dörren. — En halftimme derefter öppnar man dörrarne för mannen och ropar: framme. Jag tycker, yttrar han, i det han drager sina domnade och trötta ben ur skåpet, att jag varit vida mer än tre minuter på resan. Hvar skall man betala? — Vid stationsporten. — Tackar ödmjukast! Och han får sin väg, sträckande på sig, — Vi vilja icke tala om hans min då han fann sig allt fortfarande vara:i Charleroi. Men han tog saken lugnt och talade sjelf om sitt missöde för stamgästerne på närmaste kafe. Och när man tog sig friheten att skratta .åt hans historia, åtnöjde han sig med att svara: Ah! jag var bara en smula dum: