af ett tempel, halft gömdt bakom ofantliga eactus i midtelpartiet, och vid horisonten en fullkomli torrisco, eller vildmark af cedrar —,se der hufvuddragen i denna märkliga komposition; för att ännu mer öka en tropisk färgprakt, hade artisten frikostigt strött omkring röda blommor, stora som meloner och ett skäligt antal apor och lysande papegojor. Och betviflar väl någon att den nådiga sennoran slog ihop händerna och skrek af förtjusning, då hon. fick se de kära, välbekanta träden och aporna och papegojorna? Hela hushållet kallades dit för att se taflan. Och blef ej sennoran straxt derpå grufligt upprörd vid erinringen om sitt fosterland, så att hon var på vägen att gråta sina sköna ögon förderfvade — då hon lyckligtvis fick se Salvator der han stod, rundt omkring behängd med handdukar och vid denna syn höll på att dö af skratt? Och: då vid närmare beskådande hennes ideal af ?kludd och sudd? befanns förverkligadt, hvilken hänryckning kunde väl öfvergå hennes? Fanns det väl en målare, så ypperlig som hennes lilla målare? Och då middagen serverades, hvilken, om icke den lilla mannen, måste sitta midt emot den förnäma damen, med sin trolofyade vid sidan och blifva undfägnad med de utsöktaste läckerheter och finaste viner — alldeles som om hans nästa plist vore att dricka sig rusig eller få ett slaganfall? Salvator åt såsom den äter och dricker, hvilken klockan åtta på morgonen hade fått ett franskt bröd till frukost, och yttrade blixtrande infall och citerade ur librettor? med den fyndighet och smak, som man kunde vänta af en person, hvars naturliga liflighet och munvighet, alltid färdiga att gifva sig luft, nu blifvit ännu mer förhöjda