örsörja gesällen så länge de komma öfverens, men i alla händelser tilldess att han, gesällen, kan erhålla ny kallelse till någon annan mästare. Då han skall resa från sin förste mästare till en annan i en annan stad hör den förra förse honom med tjenliga, brukbara och anständiga kläder samt så mycket penningar, minst 50 öre för hvar mil han har att passe:a, som han kan behöfva för att uppehålla sig på färden. Ankommen till sin nyc mästare, bör denne i sitt förvar emottaga gesällens pass, gesällbref och bok, och bör han ega rättighet att af gesällens blitvande veckolön alltid innehålla så mycket, att om reslusten skulle fatta honom och han : erhålla kallelse till någon annan mästere eller verkstad, han då kan förses med anständiga kläder och nödiga respenningar innan han återbekommer sina papper. . Underlåter mästare att sådana medel innehålla, bör han sjelf dem bekosta innan gesäll n återfår sitt pass m. m. Om gesäll, sedan han blifvit sålunda utrustad, under sin resa beträdes med bettlande och tiggande, bör han anhållas och införas till närmaste landshöfdingeembete, som då borde skicka honom antingen till allmän arbetsinrättning elter jernvägsanläggning, på hvilket sednare ställe han skulle arbeta mot nedsatt dagspenning, såvida icke arbetsche fen, genom hans flit och goda uppförande, kunde finna sig föranlåten att höja densamma. FEliter arbetets slut vid jernvägen borde han försändas till arbetshus, der han skulle förblifva tills någon mästare, på föreskrifna vilkor, skulle finna för godt att uttaga honom och bekosta hans resa till ort och ställe. Om detta blefve antaget och efterföljdt, så skule säkert inträffa att mästaren skulle betänka sig innan han gjorde sin lärling till gesäll, och denne skude taga vara på och söka bibehålla en god plats hos en husbonde, hellre än att på ett så förnedrande sätt tillbringa sitt lif på landsvägarna. Det är tid att en gräns sättes för sjelfsvåldet, att åt samhället återgifves alla dessa armar och friska arbetskrafter, som nu i lättja och dagdrifveri förnötas. Samhället skulle vinna derpå, likasom mästaren, gesällen och icke minst landtmannen, som blefve befriad från att underhålla denna skara af onyttiga men. niskor. Det torde vara tid på att borger skapet antager detta cller något annat till samma ändamål ledande förslag, för att be fria sig från den anklagelse, att öfvurlemnsa en del af sin personal åt eländet, denna del som annars vore ämnad att en gång intag deras platser i verkstaden, vid rådsborde eller på riksmötena. Älskare af ordning och rätt.