mer, mestadels ur de förmögna kiasserna. att följa henne till Orienten för att på hospitalen rädda medmenniskors lif — som der bragte sjukvårdsväsendet till en ordning och fullkomlighet som öfverraskade alla och beredde mångas frälshing — hon hvars förtjenster också blefvo erkända af engelske folket genom ett sammanskott af mer än 1 million rdr, icke till att belöna henne egjelt — ty hon behöfde icke och ville icke hafva penningar — utan för att fortplanta hennes id6 genom inrättandet af en storartad läroanstalt för sjuksköterskor. En så kraftig ande som miss Nightingales kunde icke inskränka sin verksamhet, hvarken till att blott ejelf vårda sjuka eller ens till att endast utbilda egentliga sjuksköterskor, utan den måste nödvändigt utsträcka sin verksamhet till att utbreda sin erfarenhet och sina åsigter till hela det kön, som både af naturen och i följd af de so ciala förhållandena föranledes att hufvudsakligen vara de sinas vårdare när sjukdom påkommer. Det är i den skrift vi nu an mäla, som miss Nightingale talat till hela det qvinliga könet. Denna skrift går icke in på läkekonstens område och den handlar endast till hälfter om sjukvården. Den andra hälften är en helsovårdslära, och i denna predikar miss Nightingale med manlig styrka alla den nyare sanitetslärans grundsatser: att några af de förnämsta vilkoren för ett friskt lif äro frisk luft, friskt vatten, ljus och renlighet. Dessa satser uttalas här på ett så lättfattligt sätt alt de kunna af personer på hvad bildningsgrad som helst förstås och med en kraft som bör göra verkar äfven på den mest inbitna slentrian. Från helsovårdsläran öfvergår författarinnan till alla detaljer om sjukvården. Här framställer hon på ett lika praktiskt och gripande sätt de fel, som i allmänhet at okunnighet eller tanlelöshet begås icke allenast af den sjukes närmaste vårdare, utan af dess öfriga omgifning och vänner. Skrif ten är således en kurs, ämnad för alla och förfjent att genomgås af alla. Hvad som mest frapperar vid läsningen af denna skrift är de ständigt der återkommande vittnesbörden om författarinnans hårfina observationsförmåga, odlad genom mycken praktik i sjuksalarna och förhöjd genom bjertats innerliga värma. Men denna värma uttrycker sig ej i bjertnjupna utrop och onyt tig sentimentalitet, utan i manlig handling och energiska varningar mot förvända åsig teroch skadliga åtgärder. Skriften är således starkt polemisk, på samma gång den är positivt undervisande. Den i Göteborg utkomna öfversältningen synes vara gjord med sakkunskap, men at en ovan hand, som ofta gör sig skyldig till oegentligheter i uttiryckssältet. etta är mindre angenämt, men betyder mindre, då i sak just inga misstag förekomma. Den andra öfversättniogen, gjord i Stockholm och utgifven till förmån för diakonissinrättningen, måste vi deremot beklagligen förklara helt och hållet oduglig. Den hvimlar icke blott af formfel, utan är derjemte så uppfylld med misstag om författarinnans mening, att man alldeles icke kan utfunderv hvad hon velat säga. Se här ett litet prof. taget ur högen: SJag vill nämna en eller två de vanligaste villfarelser som bland sjukvårderskor äro gängse med afseende på sjukdieten. En bland dessa i den tron att buljong är det mest närande af alla födoämnen. Förök då att koka ett skålpund oxkött till buljong, låt buljongen afdunsta och se till hvad som är öfrigt af köttet! Ni ser då att det finnes end-st en tåsked tast födoämne mot halftannat qvarter vatten i buljong; — likäl finnes i denna soppa en wviss återställande förmåga, likasom i tåvattnet; men den kan med trygghet gifvas i nästan hvarje inflammatorisk sjukdom, och är lika litet att påräkna för den friska eller tillfrisknande som der ymnig näring behöfves. — BSveinbjörn Egilssons Lexicon poöticum antique lingue Septentrionalist har nu fullständigt utkommit i Köpenhamn. Det sista häftet innehåller ett af arkivarien Jon. Sigurdsson utarbetadt företal, hvaruti den hädangångne högst förtjente författarens arbeten till upplysning om Nordens fornspråk och gamla litteratur utförligare afhandlas, hvarjemte en öfversigt meddelas öfver andra isländares förtjenster om den nordiska skaldekonsten och dess bevarande samt upplysningar lemnas om fornspråkets benämningar Dansk Tunge, Norrenat och Oldnordisk. — Af den under utgifning i Köpenhamn varande Oldnordisk-Dansk Haandordbog äro nu 25 ark tryckta och tryckningen fortgår oafbrutet, så att arbetet snart kan väntas färdigt. — Professor Theodor Itock i Stoipe hur öfversatt Goelhes Iphigenia på grekiska. — I det stora i Berlin utgifna arbetet: Staatsund Gesellschafts-Lexicon von H. Wagner förekommer en i dansk anda och med rikti uppfattning af förhållandena skrifven artike med rubriken Danmark. Det wagnerska arbetet är mycket dyrt och lösa häften säljas ; den Gyldendalska bokhandeln i Köpenhamn har derda artikel särskilt i dansk å före utgifvit nämn: öfversättning; den. Blixen-Finecke. Ännu mera skulle det dock ha gagnat Danmarks sak, om öfversättningen blifvit gjord till franska språket, så att artikeln blifvit tillgänglig för hela utlandet. — Första bandet af De kinesiska klassikerna, öfversatta på engelska och försedda med många anmirkningar af teologen James Legge, har utkommit från den londonska missionens tryckeri i Hongkong. — Den genom sin verksamhet såsom sånganförare fördelaktigt kände Joh. D. Behrens uti Kristiania har utgifvit ett hälte Norske Sange for fristemmigt Mandskort. Samlingen består af tre afdelningar: folkvisor, frihetsoch fosterlandssånger samt nyare norska sånger. — Nya operor. Kompositören Braga i Milario, som arrangerat den neapolitanska folkvisan Santa Lucia till en af de mest lysande konsert-arier för sångerskor, har nyligen fullbordat en oper Marmilot. — Henri Litto!ff i Paris har äfven skrifvit en opera med titeln: Hr MI nn aAdangt I Nl omnstenllee försedd med ett företal afls